Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPHONSE DAUDET. 215
hopen, som gömmer sig bakom snillena, mer eller mindre
skiftande existenser — ett slags bohéme-värld.
En, Philoxéne Boyer, är ett offer för litteraturen. Sedan
han slösat bort sina etthundratusen francs, blir han skald,
litteratör, men en skald, som icke skrifver något. En mor-
gon vaknar han, lycklig och inspirerad, för att egna hela
sitt lif åt endast est studium, Shakspeare. Han läser alla
hans verk, allt som skrifvits om hans författarskap, uppsatser,
broschyrer, tidningsartiklar, böcker, ett himmelsstormande
babelstorn, som icke har någon slutpunkt. Arbetet, som
skall framgå ur detta studium, ser ej dagen. Det fins endast
i hans hjärna, i hans uppdrifna fantasi, och det öfvergår till
en fix idé, ett vanvett, som förtär honom. >»Upphetsad af
sin fixa idé, talande för sig själf, med blicken mot höjden,
gick han, förlorad i sin dröm, genom Paris såsom en blind.>
Diktaren ser dem ofta, dessa underliga figurer. Han
träffar dem i Gérard de Nervals villa, hos Desroches, eller
ock på ett litet kafé, »la brasserie des Martyrs», tillhållet för
en stor mängd af bohéme-världens genier. Här sitter Mur-
ger, denna världs gamle Homerus, Dupont med sin bränvins-
bas sjungande sina frihetssånger, »Galliska tuppens» skald,
Gustave Mathieu, »mager och rödhårig», Fernand Desnoyers,
som författat en pantomim på vers. Vidare Castagnary,
som deklamerar Les Chåtiments, Mallassis — Mefistofeles-
typ —, Baudelaire och Courbet, Duchesne, som debuterat
med Les mélancoliques de brasserie och tillsammans med
hr Delvau, också en »fattig sate», på kanten af ett litet krog-
bord anonymt skrifvit Yunius-brefven, uppsatser som på sin
tid gjorde väsen af sig i Figaro.
Längre bort sitta tänkarne för sig själfva vid ett eget
bord, djupsinniga, ogenomträngliga, tystlåtna som Egyptens
prester, slukande sina böcker, säga intet och skrifva intet.
Det är >»kala hufvuden, ovårdade skägg, en lukt af dålig
tobak, kålsoppa och filosof. Därefter komma målarne och
skulptörerna vid ett annat bord — »sjömanströjor, yllemössor,
djuriska läten, karrikatyer, calembourerr — och sluligen
äfven kvinnorna, en ytterst brokig samling, »Titine de Barancy»
Louise Coup-de-Couteau, oregelbundna typer, ytterst raffi-
nerade, som gått ur hand i hand och från hvar och en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
