Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 NILS ERDMANN.
rarna. Ja, han lefver sig in i den orubbliga tron, att han
erhållit kapital för att uppsätta en teater. Han intager sina
frukostar på kaféet, är en stor man, talar om »min teater,
uppgör engagementer, kallar sig direktör, läser pjeser i
manuskript, — och allt detta i följd af en lös idé, ett
flyktigt hopp, utan annan verklighet än kalkylerna i hans
hjärna.
Sidonies far, Mr Chéebe, är affärsman. Dock icke i
verkligheten, endast i fantasien. Han hyr en vacker butik
vid rue du Mail — utan varor. Boden öppnas om morgo-
nen och stänges åter om kvällen. Där finnas ett par våg-
skålar, disk, hyllor och kassaskåp, ja, äfven en skylt:
skommissions- och exportaffärs. Hela dagen vandrar den
lille mannen inne i boden, eller ock står han i dörren och
betraktar lifvet på gatan, allt under det han säljer och gör
affärer i sin inbillning. Lastvagnarna, bokhållarne, varu-
balarna, som lossas, kärrorna med sina packor, som gå
förbi eller till grannen, — allt detta är hans, och om kvällen
är han tillintetgjord. Uttröttad af arbete, nedsjunker han ;j
länstolen, torkande sig i pannan och frampustande till hust-
frun: »Se, detta är det lif, som passar mig, det verksamma
lifvet.» Och utan att hafva sålt eller ens köpt en enda aln,
klagar han längre fram öfver stämningen i affärerna: sIngen-
ting gick, hvarken kläden eller väfnader, -— ingenting!»
D’Argenton, poeten, Jacks ypperlige styffar, sitter och
skall författa, dikterande för Charlotte. >» en undangömd
dal af Pyreneerna, i de på folksägner så rika Pyreneerna,
är det enda, han fått fram, och bedjande sin Charlotte att
läsa upp, hvad han skrifvit, häpnar han, då han erfar, att
resultatet är denna enda fras. »Så går det honom alltid.
Allt det, som han drömmer, allt det, som finnes embryoniskt
i hans hjärna, tror han redan ha antagit form och verklighe-
tens lif; och när han icke gjort mer än några stora gester
och framhackat några få ord, står han slagen öfver miss-
förhållandet mellan drömmen och verkligheten.> Inbillningen
gör dock, att han tror, att han har arbetat. »Jag har arbe-
tat mycket,, säger han, »jag behöfver komma ut en smula.
Den underligaste figuren är gubben JYoyeuse i Naboben
»Tankarna yrde kring hos honom med snabbheten hos tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
