- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
231

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÄDDNING. 231

»Det är en galenskap.»

Men Flavia förlorade icke modet. Vid hvarje tillfälle,
då Cesares ömhet för henne var starkare än vanligt, gjorde
hon sig så god, så ödmjuk för att förmå honom att låta
henne se barnet. Förgäfves försökte han tiga eller byta
om samtalsämne, Flavia återupptog det, envis i sin önskan.
Slutligen, då Cesare blef ledsen öfver, att hon icke förstod
det ogrannlaga i denna nyck, svarade han:

»Modern förfogar öfver barnet, och hon skulle aldrig
vilja skicka honom till dig; det förstår du väll

En förskräcklig scen följde på detta yttrande. Flavia
anklagade först sig själf och sedan Cesare för deras brottsliga
kärlek, hon var förtviflad, hon vred sina händer, förbannade
sin förfelade tillvaro och det förhatliga ögonblick, då hon
första gängen såg Cesare.

Han ville trösta henne, men hon lät icke lugna sig.
Hon gaf luft åt hela den länge kväfda smärta, hon kände
öfver sin falska ställning, och förnedrade sig så långt, att
hon bekände sina egna samvetskval, under det hon begrät
sin förlorade heder och hoppet om familjelycka och huslig
sällhet, som hon uppoffrat för Cesares skull. |

Han måste kyssa henne och hviska henne några otyd-
liga, barnsliga och osammanhängande ord till tröst — ty
allt hvad hon sagt var ju sant —; han måste smeka hennes
hår, som om hon varit ett sjukt barn, och vagga denna
smärta till sömns, och slutligen lofvade han henne att en
dag, snart, föra sitt barn till henne.

»Men du lemnar ju honom här, ensam med mig, äl-
skade?»

»Ja, jag skall lemna honom här, för att du inte skall
gråta.»

»Låter du honom stanna en hel timme?»

»Ja, min vän.»

»Tack, du kära, älskade», utbrast hon glad och hän-
kt. ——— Arenor nn

»Paolo», sade fadern och sköt gossen framför sig, >se
här är den vackra damen, som ville se dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free