Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄDDNING. 233
artigt att äta något, men stod och såg på konfektbitarna,
som en «väl uppfostrad gosse, som icke vågar taga, hvad
han egentligen har stor lust till.
»Hvarför vill du ingenting ha?» frågade Flavia.
»Tack så mycket, men jag tror inte att jag törs.»
Men om du tycker om dem, så tag dem, Paolo. Ha
de lärt dig det där i skolan?»
»Nej, mamma har lärt mig det. Jag går inte i skolan.»
»Och hvem läser lexorna med dig?»
Det gör mamma. Hon skulle inte kunna vara ensam
hemma från morgonen ända till klockan tre på midda-
gen.»
sOch om förmiddagen då?»
»Då äta vi frukost, mamma och jag.»
»Alldeles ensamma?»
Ja, pappa är aldrig hos oss vid frukosten. Han har
så mycket att göra, så rysligt mycket att göra.»
En kort tystnad följde.
»Tag nu konfekten, Paolo.>
»Det är för myckets, sade Paolo som en sista svag in-
vändning.
»Då kan du ju dela den med någon liten vän.»
Jag har ingen vän.»
>Men med hvem leker du då?
»Med mamma, när hon har lust.»
»Har hon inte alltid lust?»
» Nej.»
»Och hvarför inte det?»
Gossen såg på henne och teg.
Ett obeskrifligt, hastigt uttryck af fasa gled öfver Flavias
ansigte. Men gossen visste ingenting; han hade tydligen
icke förstått denna fråga.
»Då roar du dig inte mycketx, återtog hon och suckade,
som om hon ville befria sig ifrån en stor tyngd.
»Jo, jag roar mig. Mamma broderar och spelar piano,
och jag ser på bilderböcker och leker med sådana där små
träbitar, som man bygger hus af, eller också sitter jag och
tittar på människorna, som gå förbi på gatan.»
>Och äro ni alltid ensamma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
