Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIN PASCHA. 325
till Emins förmån. Närmast förmåddes den egyptiska rege-
ringen, som under fulla tre år ej bekymrat sig om honom,
att anslå 1I0,000 pund sterling till hans hjälp, hvarjämte den
nu ändtligen utnämnde honom till pascha. Men äfven i Eng-
land väcktes ett verksamt intresse för saken, i synnerhet genom
dr Felkins ansträngningar. Geografiska sällskapet i London
anslog 1,000 pund, rikliga bidrag från andra håll i England
inflöto äfven, så att den samlade summan uppgick till 20,000
pund (3!/, million kr.). Stanley, som befann sig i Amerika, i
afsigt att företaga en föreläsningsfärd genom Förenta staterna,
förklarade sig beredd att ställa sig i spetsen för expeditionen.
Den 27 januari 1887 var han i Alexandria och aftalade med
Schweinfurth åtgärderna och planen för den samma. Det
syntes dem af flere skäl lämpligt att ej försöka tränga fram
från ostkusten, utan i stället gå upp för Kongo, där konungen
af Belgien stält alla Kongostatens medel till förfogande för
expeditionens snabba befordran och längs dennes biflod Aru-
vimi, hvilken Stanley 1883 utforskat 180 km., uppåt söka nå
Väådelai. I Sansibar voro expeditionens 600 man beredda,
och Tippu Tip, »den okrönte konungen» öfver området från
Stanleyfallen till Tanganika, hade förmåtts lofva sin medver-
kan till att bringa det hos Emin samlade elfenbenet, som
Junker anslog till öfver 1 mill. kronors värde, till Kongo.
Den 28 juni 1887 bröt Stanley upp från Jambunga vid Aru-
vimi för att tåga den 600 å 700 km. långa vägen till Vådelai.
Och sedan dess har äfven hans öde varit höljdt i dunkel,
tills han nyligen efter 19 månaders frånvaro åter låtit höra
af sig. Jag behöfver ej erinra om hans bref, som tidnin-
garna meddelat. Jämnt 10 månader räckte hans färd under
namnlösa svårigheter och lidanden, och den 28 april 1888
sammanträffade han med Emin och Casati vid Albert Nyansa-
sjön, utblottad på allt och hjälpbehöfvande i stället för att
kunna lemna bjälp. De befunno sig då väl.
Likvisst har man sedan Junkers ankomst till Europa och
tills nu ej varit utan alla underrättelser från Emin. Dr Felkin
har sedan dess mottagit ett bref från honom, dateradt den
17 april 1887. De svårigheter han hade att kämpa med,
som brefvet af den 15 maj 1886 angaf, hade han då förstått
att öfvervinna. Han hade börjat ånyo besätta stationerna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
