Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 A.
begåtts, inskärpes föga eller alldeles ej.. Hon har våldfört
sig på sig själf, syndat mot den ärlighet, hvars högsta ex-
ponent för henne är det falska hafvet, som för henne är
idel sanning och storhet i det egendomliga bildspråk, hvari
hon snärjer sina tankar. Hafvets (= ärlighetens) talrör är fäst-
mannen från kusten med »fiskögonem 0. s. v. Fru Fåhreus
accentuerar ypperligt Ellidas uppfattning, -att »nöden tvang
henne» att bli Wangels hustru, hon ansåg sig bunden af
denna sin belägenhet, d. v. s. för mer prosaiska ögon var ’
hon en ganska slö och oföretagsam människa, indolent i hög
grad. Fru F. låter Ellida gå omkring i sitt äktenskap myc-
ket obehaglig, kantig och tvär: hon bemödar sig ej det
minsta om att för sig minska obehagligheterna af ett steg,
som hon har sig själf att skylla för, trots allt tal om »nöden»,
som nästan har en komisk biklang från den sköna Helenas
»0 öde, öde!s Man och styfbarn stöter hon från sig — ond
på sig själf, halft skrämd från vettet genom syner af hafsemblem,
af väntan på styrmannen Hafvet, som anklagar henne för själf-
spillning, trolöshet, bigami o. s. v. Nervös från topp till tå
måste en sådan stackars förvirrad människa blifva; så spelar
henne ock fru Fåhreus, som har den nervösa tekniken på
sina fem fingrar, så naturligt och upplefvadt och »kändt>,
att man ryser däråt.
Åt det hypnotiska i förhållandet mellan Ellida och styr-
mannen ger fru F. sann relief, hon ser ej på honom, men
hon ser honom ändå, hon känner hans blick, och omgjuten
af denna blick känner hon sig bindas med järnkedjor och
dragas till honom, ofri, halft medvetslös.
Detta förskräcker henne, ty hon känner sina pligter som
hustru. Det skrämmer — men lockar, som den förbjudna
frukten alltid lockat Evas dotter. Doktor Wangel tänker ej
på, att mången förbjuden frukt mister all sin charme, då den
ej längre är förbjuden. Det är i stället frun själf, som midt
upp i sin ängslan och nöd har sinnesnärvaro nog att komma
på den tråden. Hon vill in tillbaka i det ogifta ståndet,
derur »nöden» dref henne. Nu — när förmodligen ingen
nöd» drifver henne –- nu — när hon blifvit äldre. och mer
eftertänksam — vill hon välja mellan sina friare i »frihet och
ansvar. Hon ansåg sig förra gången intet ansvar haft, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
