- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
380

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378 A.

akten för att i tarantellascenen brista lös som en orkan,
sopande med sig all eftertanke, all förställning, allt hopp.

Tekniken firade här en triumf för sig. Som dansös
gjorde fru H. sin första lärospån på de världsföreställande,
stundom världsförställande bräderna. Också präglades hennes
gång, rörelser o. d. af en märkvärdig, smäcker ledighet och
mjukhet, som naturligtvis tillät henne att dansa tarantellan med
all nödig vighet och färdighet och därjämte med en situations-
mässig vildhet, som’hotade de förtjusta beundrarne i salongen
nästan till lif och lem, i det tamburinen med neapolitansk
furia gjorde sina påhälsningar hos. än den ene och den andre
af dem, utan att dock blodvite uppstod, hvilket intygas af
egen pikant erfarenhet.

I afseende på tredje akten, där ju Elisse Hvasser i rent
tragiskt djup står ofördunklad, saknar jag dock ej blick för
den mer »lärkfågelsaktiga» tolkning däraf, som Betty Hennings
gifver. All téndens kastar hon öfver bord: Hon visar blott
ett enstaka fall: en bortskämd oerfaren liten fru med de mest
kuriösa begrepp om lag och rätt, som, bortskrämd af ett
brutalt utbrott hos sin man, nu anser sig böra på egen hand
taga reda på saker och ting, nu när hon ser, hvilken själfvisk,
behagsjuk rodocka hon varit för far, man och barn. Fru
Hvassers docka utvecklades till kvinna under slutaktens lopp.
Fru Hennings’ docka är ännu på tröskeln ett barn, ett upp-
vaknadt, yrvaket barn, som går att nå den utveckling, för
hvilken hon fått blick, om hvilken hon fått aning, men utan
att som föregångerskan kunna göra sig reda för det hela
genast. Därigenom hänger fru Hennings” tredje akt mer ihop
med de föregående än fru Hvassers, som var mera isolerad,
men inom vissa gränser af sublim verkan. Den ena som den
andra konstnärinnan har gjort sitt bästa — och af sådana
krafter är detta >bästar godt nog att kunna — rymmas bred-
vid hvartannat:. =

Fru Hennings sekunderades i »>Ett dockhem» på ett
värdigt sätt af fru Bosin och hr Hillberg. Med särskildt nöje
iakttog konstvännen den förras naturliga fullt affektationsfria
spel i Kristinas roll, där såväl grundstämning som af denna
påverkade detaljer fingo en rik relief i denna lefvande, kraft-
fulla framställning. Hr Hillberg tycks för hvar gång upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free