Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 ÅA.
nästan — blyges man att som främling ogrannlaga lyssna .
därtill.
För detta lilla mästerverk, som ensamt det varit nog för
sin lyckliga framställarinnas odödlighet, bör man dock ej för-
glömma den förvånande danska prägel, våra svenska ar-
tister förmått gifva sig i det lilla styckets biroller, allra främst
fru Bosin, hvars allt igenom rörande fina, enkelt sanna och
tilldragande bild af den hjärtegoda dottern på sitt sätt fullt
kan ställas på samma höga konstnivå som fru Hennings
gamla dam. Men också frk. Bäckström var i sitt slag full-
ändad som en förnäm, fattig, gammal döf fröken, och frk.
Åhlander roade som alltid med sina tvärsäkra slagrepliker.
Fru Hennings’ prinsessa i »Det var en gång> led i Stock-
holm af det felet att — icke ha någon prins. Denne ut-
plånades nästan fullständigt i svenska återgifvarens händer,
och den Olav Poulsenska muntrationsrollen gick också om-
kull för nuvarande innehafvaren. Med bröderna Poulsen till
sekundanter skall fru Hennings mästerverk en annan gång
få nödig bakgrund att afteckna sig emot — ske alltså!
Ingenue-rollen i >En förmyndare» hörde till de roller, där
fru Hartman hos oss räcker till och är lämplig. Fru Hart-
man hade dock godt af att se denna framställning, hvars
. själfullhet och brist på salongsspel ifrigt manar till benägen
efterföljd. Lokaliserad svensk, skulle fru Hartman i den
unga fruns roll i »En middagsbjudning» bli lika bra som fru
Hennings i den danska, hvars lilla kulturintresse af uppvis-
ning af dansk »lune», »hyggelighed>, middagsfasoner (med
staler», förstås) likväl ej minskade åtrån efter värdigare före-
mål för fru Hennings talang, som man för öfrigt gärna kan
kalla geni, eftersom den är det.
I dessa bluetter fann emellertid hr Fredrikson för godt att
visa sig bredvid fru H., som nog aldrig spelat mot en sådan
Paul d’Auvray i den franska komedien. Franska gentlemän
med stark accent af blaserad roué, utan snobberi men med
hjärta — i dylika uppgifter är hr Fredriksons virtuositet upp-
drifven till sådan svindlande höjd, att åtminstone Théätre
Frangais f. n. (Worms oaktadt) ej kan uppvisa maken.
Han sekunderades af hrr Palme och Törnqvist, bägge
med erkännansvärd rutin i Paris-genren, men också af hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
