Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALONGSDUETT. 387
Nej, det är han, som förändrats. Ända sedan maj har jag
märkt ett aftagande i hans tillgifvenhet. Nu är han likgiltig.
— Du kan misstaga dig, Giovannina. Är du säker på,
att du dömt med lugn?
— Säker? Ser du, jag dyrkar hafvet. Som det var omöj-
ligt att stanna i Neapel under sommaren, besluter jag att fara
till Livorno. Han följer med, motvillig och missnöjd, finner
hafsbaden odugliga och Pancaldi! odrägligt. Ardenza? gör
intet intryck på honom — kan man tänka sig något värre?
— Men hvarför foro ni ej er väg?
— Så att han skulle få sin vilja fram?
— En uppoffring är lätt, då man älskar.
— Och jag skulle då göra alla uppoffringarna? Vi kvinnor
skulle aldrig vara annat än mönster af själfförsakelse? Vi
skulle älska, bära all förtret, öfverse med mannens löjlig-
heter, inbilla oss att han fortfarande älskade oss, gå honom
till mötes trots hans likgiltighet! Det är för mycket, för myc-
ket, måttet flödar öfver!
Giovannina hade småningom hetsat upp sig så, att hon
tycktes glömma, att någon hörde på henne, och talade lik-
som till sig själf. I stället lyssnade den unga flickan upp-
märksamt och betraktade henne med sina stora ögon, som
strålade af godhet.
— Det är en mycket, mycket betänklig sak -— återtog
Giovannina — att gifta sig med någon, som man alls inte
varit i förtroligt umgänge med. Dumas har visst sagt det
många gånger. Han tänkte det; jag erfar det. Min Gud!
Äta middag, promenera, supera, vistas, lefva hela sitt lif till-
sammans med en inan, som man endast valsat med! Det är
både att skratta och gråta åt. Och vet du, hvad vi märka
en vacker dag? Vet du, hvilken förskräcklig upptäckt vi göra?
Vi upptäcka, att vi ej älska längre!
— Ol — var det enda den unga flickan sade, i det hon
dolde ansigtet i händerna.
— Vi älska icke längre. Vi ha icke längre något inom
oss, som kommer hjärtats strängar att dallra. Det har blifvit
tyst och öde i vårt inre; förgäfves söka vi afskaka vår
1 Förnämsta badanstalten. Öfv. anm. :
2 Bad och villor söder om Livorno. Öfv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
