Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILES STANDISHS FRIERI. 407
hvad du begär i dess namn, förmår jag icke att vägra.»
Så den starkare vann och böjde den vekares vilja,
vänskap rådde på kärlek, och Alden gick med sitt uppdrag.
TT.
Friarärendet,
Så den starkare vann, och Alden gick med sitt uppdrag
ut genom gatan ur byn och in på stigen i skogen,
in i den tysta skog, där trasten och staren i träden
bygde sig luftiga hem med hängande parker af grönska,
fredliga, luftiga städer af fröjd, af kärlek och frihet.
Rundt omkring var lugn, men strid i hans hjärta, där kärlek
våldsamt med vänskap slets, och begär med ädlare drifter.
Fram och tillbaks i hans bröst hans känslor svallande häfdes,
som i ett strandadt skepp vid hvarje rullning af vraket
hafvets bittra och skummiga svall förkrossande rasar.
»Mäåste jag lemna det allt?> med klagande stämma han utbrast.
» Måste jag lemna det allt, mitt hopp, min glädje och sällhet?
Var det för detta jag älskat och tyst har väntat och dyrkat?
Var det för detta jag följt den flyendes steg, hennes skugga,
hän öfver vintrigt haf till Plymouth’s ödsliga stränder?
Hjärtat i sanning är falskt, och ur dess fördärfvade inre
stiga såsom en mist passionens skumma fantomer.
Änglar de tyckas af ljus, men satans lögner de äro.
Allt har blifvit mig klart: nu känner, nu ser jag det tydligt,
detta är Herrans hand; i sin vrede Han lagt den uppå mig,
ty för mycket jag följt mitt hjärtas trängtan och planer,
dyrkande Astarat blindt och Baals falska beläte.
Detta skall blifva mitt kors, min vedergällning för synden.»
Så genom Plymouth’s skog John Alden gick med sitt uppdrag,
skred öfver ån, där vid vadet den sjöng bland stenar och
bankar,
plockade, medan han gick vid vägen, de vårliga blommor,
hvilka i luften spredo en ljuf, förunderlig vällukt:
barn, villgångna i skog och höljda med blad i sin slummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
