Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 439
tinent, om hvilken Kolumbus aldrig drömde — till en drott-
ning, som herskar öfver hvarje haf och öfver folk i alla
zoner.» ’
RF CJ
R
Den unga drottningens regering började dock ej under
synnerligen glada eller angenäma förhållanden. Vintern
1837—38 var ovanligt sträng, hvilket vållade stor nöd bland
den fattigare befolkningen. Men det missnöje, som uppväxte
ur denna nöd, fick en ytterligare näring genom ett rykte,
som allmänt troddes, nämligen att den unga drottningen då
helt och hållet stod under inflytelsen af en ytlig och själf-
visk minister, som ständigt införde henne i nöjen och för-
ströelser, medan så många af hennes fattiga undersåtar voro
nära att dö af svält. Ehuru detta rykte saknade all grund,
ökade det dock de fattigas missnöje, och ur detta missnöje
och den allmänna nöden framgick en märklig politisk och
social rörelse, eller den s. k. chartismen, hvilken rörelse så
till vida hade ett socialistiskt drag, att Englands arbetare
ville förskaffa sig en bättre ställning samt befria sig från
kapitalets tryckande makt. Ångmaskinens användande i fa-
brikerna och stor-industriens uppsving hade ju också för-
ändrat arbetarnes ställning till sina husbönder och till sina
yrken. De började därför bilda föreningar, som skulle häfda
medlemmarnes gemensamma intressen. 1832 års parlaments-
reform hade visserligen gifvit medelklassen andel i lagstift-
ningen, men icke arbetsklassen. Detta förbittrade arbetarne
så mycket mer, som de i icke ringa mån hulpit medelklassen
till seger. Många af arbetarnes vänner eller dugligaste ledare
påstodo till och med, att arbetsklassen efter segern af medel-
klassen vardt med förakt tillbakastött. Liksom medelklassen
förut klagat öfver aristokratiens och jordegarnes allt för stora
inflytande i parlamentet och på lagstiftningen, klagade nu
chartisterna i synnerhet öfver medelklassens och kapitalets
växande makt och inflytande. I tio år oroade chartismen
England och skulle ha inneburit en mycket allvarsam fara,
om England under denna tid äfven råkat i yttre förvecklingar.
Chartismen »understöddes af mycken äkta hänförelse, frihets-
glöd och begåfning och fann helt naturligt en stark anklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
