Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 A. HAMMARSKJÖLD.
möten i Birmingham, Leeds, Glasgow och andra städer.
Parlamentsreformen genomdrefs ock 1867, men af denna hade
Disraeli större ära än Bright och Gladstone. Däremot ha de
sistnämnda länge och troget arbetat för att skaffa Irland en
bättre ställning, och i spetsen härför gick John Bright. Han
fordrade agrariska reformer för Irland samt upphäfvande af
den anglikanska kyrkan därstädes. Att den ministär, som
Gladstone bildade 1868, tog itu med dessa reformer, berodde
väl till stor del därpå, att Bright var medlem af regeringen
i egenskap af handelsminister. Från detta ämbete måste han
på grund af sin försvagade hälsa afgå 1870, men när han tre
år därefter åter inträdde i kabinettet, återtog han ej sin förra
portfölj, utan vardt i stället kanslär för hertigdömet Lanca-
ster, hvilket. ämbete är mindre ansträngande än det förra.
Någon tid före sitt första inträde i ministären uppträdde
John Bright som en modig och ädel riddare för en dam,
som en mängd personer af högst själfviska, egennyttiga och
lumpna motiv beljögo, baktalade och nedsvärtade. Väpnad
med sin vältalighets glänsande, tunga svärd, trädde nu den
mäktige folktribunen inom skrankorna för denna dam, som
icke var någon ringare person än »Victoria med Guds nåde,
drottning af det förenade konungariket Stor-Britannien och
Irland och dess dependentier, trons försvararinna», — kejsa-
rinna af Indien var hon visserligen ännu icke till namnet, men
väl till gagnet. För att förstå Brights uppträdande till sin
drottnings försvar måste vi, om än i största korthet, skildra
drottningens äktenskapliga lif och hennes första år som enka.
Den 10 februari 1840 hade drottningen förmält sig med
sin kusin, prins Albert af Sachsen-Koburg-Gotha. Drott-
ningen hade vid detta giftermål, såsom sir Robert Peel sade,
den ovanliga lyckan att kunna följa sina personliga känslor.
på samma gång hon fullgjorde sin offentliga pligt, och vinna
den bästa garanti för sällhet genom att ingå ett på tillgifvenhet
grundadt äktenskap». Det har också sagts, att »intet äkten-
skap inom den ringaste af samhällets klasser skulle kunnat
vara mera fritt från egennyttiga beräkningar eller mera full-
ständigt ett parti af kärlek>.
Prins Albert synes ock efter mångas samstämmiga vitt-
nesbörd varit synnerligen egnad att vinna en ung kvinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
