Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 A. HAMMARSKJÖLD.
ningen af England. Men ännu missnöjdare var man på annat
håll, och det var inom den krets, som utgjordes af modehandlare,
teaterdirektörer eller af andra, som gjort till sin uppgift att
för kontant erkänsla ställa till förlustelser för sina medmänniskor.
Inom bägge kretsarna var det således egennytta, om ock
af olika slag, som gjorde sig gällande. Möjligt är, att drott-
ningen kunnat och bort göra sin sorg mindre tyngande för
andra, men om så ock var förhållandet, så berättigade detta
icke ofvannämnda båda kretsar att om henne utsprida sådana
lögner och smädelser, som de gjorde. Ingenting lemnades
oförsökt af de båda kretsarna att genom såväl den inländska
som utländska pressen nedsätta drottningen i den offentliga
meningen. Så långt gick det en tid i det lojala England, att
det formligen hörde till god ton att baktala drottningen och
att på det simplaste och tarfligaste sätt uttyda hennes sorg
öfver förlusten af den ömmaste och bäste make. -— Vid
denna tid var det, som John Bright ansåg sig böra uppträda
och äfven verkligen uppträdde till drottningens försvar.
JE
Samma pröfning och samma sorg, som drottningen fick
röna i följd af sin gemåls död, hade Bright en gång själf
fått genomlefva. Detta gjorde, att den store folktribunen
hade lätt att sätta sig in i drottningens ställning och förstå
hennes känslor. John Bright hade aldrig varit republikan,
han var allt igenom en lojal engelsman, men han hade dock
hållit sig fjärran från hofvet och de kretsar, som vanligen
omgåfvo tronen. Som äkta engelsman värderade han ett
samhällsskick, icke efter dess former, utan efter dess väsen.
För honom var det ingen axiomatisk sats, att republiken
eller konungadömet voro de enda lyckliga statsformerna.
Som äkta engelsman insåg han, hvilken betydelse den histo-
riska utvecklingen och kontinuiteten ha för ett folks lif. Det
kunde lika litet falla honom som flertalet engelsmän in att
för en chimär, en abstraktion eller en form — och något
annat var i hans ögon ej den moderna republiken i Europa —
utbyta det monarkiska statsskicket endast af det skälet, att
det var monarkiskt.
& dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
