Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 L—ST.
Wikner endast af intresse för den personliga tillvarelsens själfstän-
dighet. Kunde denna från annan ståndpunkt upprätthållas, så vore
det innersta bandet brustet mellan Wikners rationalism och idealism.
Med detta tillbakasättande af senare åskådning följer en skefhet i
synpunkt, hvilken tidigt framträder i Wikners missuppfattning af
Boströms fenomenlära och af den betydelse, som på boströmiansk
ståndpunkt gifves åt begreppet >»verklighet>. Distinkt framträder
skiljaktighetens faktiskhet, då Wikner drifves till panteism på grund
af »mångfaldens> oduglighet att bestämma det absoluta, hvaremot
>enheten> vore adekvat. Men enligt Boström kunde enhet» aldrig
tänkas utan »mångfald>.
I de populära skrifterna framträder panteismen något. mera
synbart endast i »Kunna vi veta något om Gud» och »Naturens
förbannelse». Tydligheten ökas genom en jämförelse med den
af Åberg meddelade bilagan n:r 2 »Utkast till också ett filosofiskt
system». Från panteismen drifves Wikner af det personliga indi-
vidualitetsintresset, men utan att spekulativt öfvervinna den samma,
hvarom skizzen »Allt eller intet> (Vittra skrifter) synes bära vittnes-
börd. Kännande marken något osäker under sina fötter uppsöker
Wikner tills vidare ett mera neutralt gebit, hvilket föreläsningarna
öfver »Platon»> och >Kultur och filosofi> gifva tillkänna. Synes
nu en direkt spekulativ lösning af Wikners hufvudproblem honom
omöjlig, så riktar han sitt intresse närmast till den positivt kristna
lösningen i »Jesu person> (jämför såsom karakteristisk berättelsen
»Min moders testamente» 1869, Vittra skrifter). Då Wikner ännu
vid denna period icke kommit till en preciserad åskådning af be-
stämdhetens karaktär och på grund af skäl, som framgå tämligen
-omedelbart ur det ofvanstående, ej kunde återvända till Boströms
filosofi, hvarmed han ansåg sig förtrogen, ehuruväl missförstånd
åtminstone till större delen, om ej helt och hållet, aflägsnat honom
därifrån, riktades hans forskning mer exklusivt åt nämnda fråga;
frukten häraf blef arbetet »Om egenskapen», hvars grundtanke kan
sägas vara: allt är af hvartannat bestämdt — bestämdhet existerar
endast i relation — hvarje relation är ömsesidig (förhållandets
dubbelsidighet). Endast genom inkonsekvens kunde i nämnda arbete
en >»evighetstillvaro» ännu postuleras. Genomföres grundtanken
fullständigt, så komma vi till »>Tidsexistensens apologb. Frågan
är endast, om Wikner hade kunnat stanna härvid. Något för hans
utveckling starkt pådrifvande se vi i det intresse, som fästes vid
att kunna vindicera full verklighet åt hvad Boström karakteriserade
såsom fenomenvärld. Från ett sådant kommer man ock lätteligen
till »rumsexistensens apologi> — likväl har Wikner med afseende
på denna existensform icke lemnat något utförande af sin rela-
tionsteori.
Att ingå i någon kritik af Wikners posthuma arbete »Tids-
existensens apologi» ligger utom planen och möjligheten för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
