Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 503
att därifrån dryfta det problem, som sysselsätter hans tankar. I
>Ett dockhem> blir »lzerkefuglem» plötsligt förvandlad till en obe-
veklig moralpredikant, som för logikens egghvassa vapen, — i
»Fruen fra havet» förvandlas »hafsfrun»> lika oväntadt till en modern
filosof, som slår både sin man och läsaren med förvåning genom
att framställa de spetsfundigaste teorier om individens rättigheter
gent emot samhället och pligter gent emot sig själf. Det är
samma tema, kring hvilket Ibsens ande så ofta förut med förkärlek
kretsat, och som han särskildt från en något olika synpunkt ock-
så behandlat i »Ett dockhem». Men under det att Noras för-
vandling dock är logiskt motiverad och hennes uppträdande af en
så mäktig verkan, att läsaren — åtminstone för ögonblicket –
glömmer det sofisteri, som ligger till grund för hennes uttalanden,
och böjer sig för den förkrossande kraften i hennes ord, är detta
icke händelsen, då Ellida skiftar hamn och från att vara ett pato-
logiskt fenomen, som väcker vårt intresse och vår medkänsla, för-
vandlas till en själfmedveten förkämpe för kvinnans värdighet och
rätt. Här böja vi oss icke, — helt enkelt därför att vi icke tro
på skildringens psykologiska sanning.
Saken är, att från: det ögonblick, då »den främmande mannen»
gör sitt inträde på scenen, är Ellida icke människa längre, utan en
abstraktion. Och det resonnemang, hon för om val i frihet> och
sunder ansvarr, är i grund och botten ingenting annat än subtila
fraser. Frihet att väljal Hade hon icke det lika fullt, då hon
räckte Wangel sin hand? Och ansvar! Hur uppfattar hon detta
begrepp, när hon strax är färdig att bryta förhållandet till man
och familj endast och allenast för en excentrisk idés skull? Gent
emot de sofismer, med hvilka valet här ställes mellan maken och
den främmande mannen, och gent emot den uppgörelse, som slut-
ligen träffas, känner man sig nästan frestad att citera Wessels
odödliga parodi i »Kärlek utan strumpor», där striden mellan kär-
lek och dygd utkämpas i den, högtrafvande hjältinnans hjärta. Eller
skall Ellidas uppträdande kanske endast uppfattas som en yttring
af hennes abnorma och sjukliga tillstånd, på hvilket Wangels efter-
gifvenhet verkar som ett slags homeopatisk kur? Det är möjligen
den rimligaste förklaringen. Men i så fall sätta vi ännu mindre
tro till den upplösning, skalden bifogat, och på det tillfrisknande,
han ger löfte om i slutet af stycket.
Jag har uppehållit mig så pass utförligt vid det jag anser vara
dramats väsentligaste svaghet, därför att man på denna punkt sökt
och nog också bör söka dess grundtanke. — Jämnsides med huf-
vudhandlingen löpa emellertid andra trådar, hvilkas stoff är häm-
tadt direkte ur verkligheten och som i hög grad bidraga att gifva
färg och lif åt taflan. Så t. ex. förhållandet mellan Ellidas forne
friare öfverlärare Arnholm och hennes styfdotter Bolette, hvilket
slutar med dessas förståndsförlofning. Ehuru denna episod sken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
