- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
548

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

546 ANATOLE LEROY-BEAULIEU.

tyska tanken. Revolutionen har misskänt historien; hon är
egentligen negationen däraf. Hon har haft den enfalden att
tro, att man kunde undertrycka det förflutna, såsom vore ett
folk icke produkten af sekler. Hon har med sin löjliga
kalender haft den dårskapen att vilja datera allt ifrån sig,
från den 14 juli 1789 eller den 21 september 1792. Hon
har blindvis förstört allt: konungadöme, adel, kyrka, pro-
vinser, traditioner, utan att förstå hvad hon ref ned. Häri-
genom blef hon motbjudande för det tyska sinnet, för mycket
filosofiskt, för mycket eftertänksamt, för att icke akta det
förflutna och hafva omtanke för hvad som var sed och bruk.

Också hafva tyskarne ganska snart återkommit från sin
entusiasm för revolutionen. Efter den första förtjusningen
funno de sig lyckliga i skuggan af sina gamla dynastier.
De hade upptäckt, att revolutionen, genom att skaka allt
och lägga makten i okunniga och våldsamma händer, äfven-
tyrade att återhälla i stället för att påskynda Europas framåt-
skridande. Hon lät Europa öfvergifva den stora historiska
vägen, kungsvägen, för att slå in på en tvärbrant, slipprig
stig, som äfven de vigaste icke kunnat komma uppför utan
att utmattas och blifva oförmögna till vidare framträngande.
Hvem vågar med säkerhet påstå, att revolutionen, oberäknadt
det tjugufemåriga krig, som den lössläppt öfver världen, icke
varit en olycka för Europa? Påminnen eder den senaste
hälften af det adertonde århundradet. Öfverallt såg man
reformerande furstar och ministrar: Fredrik II, Katarina I,
Josef II, Karl II i Spanien, Gustaf III i Sverige, Pombal i
Portugal, d’Aranda, Campomanes, Florida Blanca i Spanien,
Taurini i Neapel, Turgot, Malesherbes, Necker i själfva
Frankrike. Revolutionen hade gjort anspråk på att ställa
de mänskliga sakerna under förnuftets styrelse, men aldrig
var förnuftet så nära som just då att regera öfver världen.
Nästan öfverallt satt det på tronen eller stod det på tronens
trappor, och hvem vet icke, att en upplyst furste har lättare
för att införa dess regering, än en okunnig menighet. År
1789 var statens sekulariserande nästan öfverallt i gång.
träldomen var afskaffad eller förminskad, lagarna reformerade
och förmildrade, toleransen och den borgerliga friheten i
tilltagande. Hvad revolutionen blott på omstörtningens väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free