- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1889 /
573

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1789. ETT HUNDRAÅRSMINNE. 571

främmande för våra idéer och mindre öfverensstämmande
med den moderna vetenskapens åsigter? Vi tro endast på
det relativa, på omständigheterna, och detta i politiken mer
än i något annat. I detta afseende stå revolutionens män
längre från oss än från Ludvig XIV eller Ludvig den heliges
samtida. Sieyés och Saint Just, uppfylda som de voro, utan
att veta det, af gammal skolastisk logik, äro efterkomlingar
till de doktorer i Sorbonne, hvilkas gamla hem de hafva
förstört. Just för den skull är revolutionen idealistisk och
optimistisk. Till Frankrikes och mänsklighetens transfigura-
tion voro, så trodde de, några goda lagar tillräckliga: de
mindre tillitsfulla förestälde sig att därtill endast behöfdes
afhuggandet af några tusen hufvuden. Men hvarken idea-
lismen eller optimismen äro de nuvarande generationernas
rådgifvare: revolutionerna hafva lärt dem annat.

Men lemnom de allmänna satsernas område; hvilken är
den moderna vetenskapens herskande idé? Det är evolutionens
idé; och evolutionen är den definitiva motsatsen till revolu-
tionen. Dessa termer motsäga hvarandra. Detta är så tydligt,
att det nästan säger sig själft. Vi tro att i naturen och i
samhällenas historia, likasom i jordklotets, allt går steg för
steg, genom successiv utveckling, af ett slags inre växtkraft;
att i allting det närvarande utgår ur det förflutna såsom
grenen utgår ur skottet. Nå väl, detta är negationen af
revolutionens utgångspunkt och anspråk. Om arternas trans-
formation också icke vore annat än en obevislig hypotes, så
skulle evolutionens idé icke dess mindre beherska de poli-
tiska vetenskaperna. Hvad följer häraf? Jo, att revolutionen,
som berömde sig af att återföra människan till naturens lagar,
har varit ett våldförande af de naturliga lagarna; eller bättre,
då naturen icke tillåter något våldförande af sina lagar, har
revolutionen varit en uppresning mot dessa eviga lagar. Hvad
kan vara mera oförnuftigt? Fabelns titaner voro klokare, då
de ville storma Olympen. Dessa naturlagar, från hvilka de
mänskliga samhällena icke kunna frigöra sig, dem känna
engelsmannen, amerikanaren, tysken och vi schweizare icke
bättre än fransmannen; men vi hafva lydt dem af instinkt,
anspråkslöst underkastande oss de gradvisa förändringarnas
långsamhet, under det att fransmannen af 1789 ville framgå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 03:12:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1889/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free