Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 589
Med kondoleans, till de stackars spelande, som nog gjorde
sitt bästa, lemnar jag »Pyramus och Thisbe», nämnd här för
fullständighetens skull.
Var denna begynnelse af nedslående art, har dock fort-
sättningen något förmått de svenska teatervännernas anleten
att ljusna. Det är herrar Lundqvist och Hedberg, som ha
äran däraf.
Mest den förstnämnde, hvars arbete därtill var fri-
stående. Läsarne af denna tidskrift ha ej sällan i dess
spalter njutit af hr Lundqvists älskvärda talang i små sceniska
bluetter, väl närmast lämpade för societetsteatern, men som
sådana verkliga små mästerverk, upptagande i sig allt det
som societeten fordrar: fin ton, älskvärdt skämt, hemtreflig
svensk luft och karaktärerna hvarken för svåra eller för
simpla för de krafter som afses. En författare för sällskaps-
teatern har sin mission att fylla. Må den som rynkar på
näsan däråt i löjligt öfvermod själf försöka sig som sådan,
och han skall inse, att berget var högre än det syntes den
närsynte på afstånd!
Bland dessa småpjeser finnas dock flera, som med heder
försvara sina platser äfven på en offentlig teater. Så är
fallet med t. ex. det täcka proverbet »Cornelius Nepos», med
»Mellan barken och trädet> och kanske än fler. Men äfven
som författare till större dramatiska alster är författaren till
»Smink» känd och välkänd. Med »Ett löfte», som i höst var
K. Dramatiska Teaterns första nouveauté, har hr Lundqvist
tagit ett stort steg framåt.
Härmed afses egentligen styckets teknik, som utan
tvifvel . måste sägas taga försteget framom de senare årens
lustspel för samma scen. Endast kotterikritiken eller yrkes-
afunden har kunnat förneka detta. Men äfven styckets dialog
är värd det största beröm, som, vore stycket franskt, säkert
skulle afgifvits i än högre grad. Man vet ju hur många
franska pjeser endast lefvat på sin dialog utan att ega något
annat lifsmedel. Då hoppar kritiken ofta helt nonchalant
öfver de uppkonstruerade karaktärsteckningarna, berömmer
tekniken, dialogen o. s. v. Mu fäster man sig nästan blott
vid hvad som kan klandras, föga eller alls intet vid styckets
goda sidor, och hvarför? Det är svenskt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
