Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 A.
På småteatermaner spelades detta ett och samma små-
teaterstycke kväll efter kväll i närmare tre veckor. Samtidigt
repeterades >»Järn och blod», där »Lilla svärmors» komiska
hjältinnor på f. m. öfvade sig i tragedi. Har man nu nått
idealet af landtligt idyllisk provinsialstads teatertrupps fasoner?
På samma gång som Pariserboulevardscen?
Det förkastliga, det ur alla afseenden — estetiska som
sanitära — förkastliga i dessa arrangemanger behöfver väl
för en bildad läsare näppeligen klarare framhållas än genom
dessa faktas relaterande. En kunglig teater bör likna ett
välgjordt musikstycke, där det ena temat aflöser det andra
1 behaglig omväxling, intet får ensamt göra sig till herre
öfver situationen och genom sitt oupphörliga upprepande
förorsaka leda och trötthet, utan hvarje motiv så fördeladt
i det helas ekonomi, att det alltid blir välkommet när det
kommer tillbaka. Att så handhafva en repertoar kräfver
dock mer ledning och omtanke än: »1—15 okt. Lilla svärmor,
15 okt.—I1 nov. Lilla svärfar, I nov.—I1 dec. Svärfars
svärmor, I dec.—I1 jan. Svärmors svärfar» et cetera in in-
finitum. Icke bör väl en subretts tjenstledighet några veckor
så kasta öfver ända en stor kunglig teaters verksamhet, att
man då i brist på de småpjeser, där hon mest uppträder,
blott har en enda pjes för teaterns existens och det en pariser-
fars från en af småteatrarna. Håller man nu på och idislar
en dylik pjes, böra väl repetitionerna till nästa nya pjes
kunna bedrifvas så ostördt, ledigt och flitigt, att första före-
ställningen kan ges utan att öfveranstränga hr sufflörens
lungor, hvilka kroppsdelar i allmänhet vid denna teater sättas
på väl starka prof. För det andra böra väl icke de sujetter,
som i främsta rummet ansträngas af de löpande göromålen,
företrädesvis användas i den pjes, som repeteras och som
skall taga vid, där den andra slutar. Ännu egendomligare
blir detta förfaringssätt, då de båda styckenas sfärer äro så
himmelsvidt skilda som t. ex. Echegarays och Sardous, hvaraf
följer att de artister som dagligen reproducera den senare
få ganska svårt att komma ur farstakten och lämpa sig efter
det högre skådespelets äfven under gynsammare förhållan-
den alltid svåruppfylda fordringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
