- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
9

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IN MODER. 9

hvitrappade, en stor säng utgjorde den hufvudsakliga möbeln,
en säng med hvita gardiner och ett snöhvitt sängtäcke. En
byrå, hvarpå stod en madonnabild och några porslinskoppar,
ett krucifix på väggen, ett litet bord och två eller tre halm-
stolar utgjorde för öfrigt hela möblemanget. Men allting
var i yttersta grad rent och väl hållet, så som man som
oftast ser hos de italienska bönderna. De behöfva icke den
mängd husgeråd och förnödenheter som våra, och deras
bostad är därför lätt att hålla ren. Därtill bidraga också
de hvita kalkväggarna och de hvita murarna utanför, som
ge allt ett ljust och skinande utseende. Det är nästan alltid
högt i taket i de fattigas hus, och genom dörren, som står
öppen. till terrassen utanför, kommer ständigt frisk luft.

Och dessa små terrasser skulle mången rik man hos oss
kunna afundas dem. VWinrankorna slingra sig i fantastiska
rankor däröfver, och blommorna svälla fram i lifskraftigt
öfverflöd ur minsta lilla kruka man unnar dem.

Terrassen utanför det rum, där jag nu kom in, liknade
alla andra af samma slag. Öfver dörren och öfver spjälorna,
som voro utspända öfver terrassen, klängde sig vinrankorna
tätt och läto solljuset sila ned mellan det stora friska löfvet.
Bären voro ännu helt små och gröna, men man såg hur
många drufklasar det skulle bli till hösten. Uppe vid kanten
af bröstvärnet stodo ett par stora blomsterkrukor, af dessa
som äro smala nedåt och breda ut sig upptill. Jag tror, att
milliontals nejlikor vältade fram ur dessa krukor och ut öfver
muren. Och där bredvid stod en hög nerieplanta, också
öfversållad med mandeldoftande, röda blommor.

I dörren till denna terrass stod Giovannis mor. Hon
hade gått ut då hon hörde oss komma i trappan.

»Morr,, sade pojken, »här är en främmande dam, en
resande, som jag har visat vägen. Hon skall ner till staden,
men hon är så trött, att hon ber att få sitta och hvila
sig här.»

Giovannis mor gjorde en liten böjning på hufvudet, en
knapp liten hälsning, och hon såg på mig med en under-
sökande, misstänksam blick.

>Engelska?> frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free