Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MODER. II
»Akta dig, så att du inte faller ner!s ropade Fortunata
"med genomträngande röst efter honom. »Du behöfver inte
klättra ut på de tunnaste grenarna.»
Medan hon gick och ställde i ordning åt mig, betraktade
jag henne ostörd, och sällan har jag sett en skönhet, som
har tilltalat mig i så hög grad. Hade jag icke vetat, att
hon var mor till en stor gosse, skulle jag ha trott, att hon
var en flicka.
Hon var lång och smärt, bred öfver axlarna och smal
öfver höfterna, med små händer, solbrända, så att de voro
mörkbruna, men af den vackraste form. Hennes hår och
ögon voro kolsvarta, ögonbrynen mycket starkt hvälfda och
nästan sammanvuxna öfver den lilla fina näsan. Munnen
beskref en stolt, böjd linie och hade ett eget uttryck af
själfständighet och en smula förakt. Både hennes figur och
hy buro alldeles ungdomens prägel. Hon såg ut som om
hon på sin höjd var tjugufem år, men uttrycket i hennes
ansikte var icke en ung flickas. Det sade mig, att hon var
en kvinna, som hade upplefvat och genomgått mycket.
Det hufvudsakliga intryck, som hennes blick, hennes panna,
hennes leende gaf mig, var ett intryck af smärta och kraft.
Det är en förtjusande gosse ni har, sade jag till
henne, då hon en stund sysslat i stillhet. Jag ville höra
henne tala.
»Ja, inte sant, en ängel!» svarade hon.
Hon log, och när de hvita tänderna lyste i det mörka
ansiktet, var det som om det hela sken.
»Och så modig och rask», sade jag.
»Ja, bara alltför modig», svarade hon, och allt det ljusa
i hennes ansikte var försvunnet. »Han sätter sitt lif på spel
sju gånger om dagen, så att jag går i en evig ångest. Ni
förstår, — när man bara har en!»
»Har ni också barn?» frågade hon efter en paus. Hon
hade först kastat en flyktig blick på min hand, för att se
om den bar vigselringen.
Då jag berättade henne, att jag hade flere stycken, blef
hela hennes väsen med ens förändradt. Det var som om
hon plötsligt insåg, att vi nu kunde förstå hvarandra på ett
annat, långt bättre sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
