Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LATINFRÅGAN. 41
Öfversättningsarbetet blir därför så att säga en skapelseakt,
där man först reproducerar bilden i sin fantasi och sedan
modellerar den i ord.
Väl skötta öfversättningsöfningar från latin till svenska
skola alltså bidraga till att utveckla ungdomens fantasi och
utveckla den i en ädel! och mångsidig riktning. De skola
därjämte rikta de ungas blickar utåt det verkliga lifvet, för
att ur dess friska källa hämta det lefvande innehåll, som de
själfva genom en reproducerande verksamhet måste inlägga
i den lästa författarens ord. Om man t. ex. i Snoilskys dikt
»Liitzen» läser dessa rader om Gustaf Adolf:
Där är han, där syns han i sträckt galopp,
se plymen på hatten nickar!
så framkalla de en verkligt lefvande bild hos hvar och en,
som sett en större fältmanöver och varit i tillfälle att följa
med truppernas rörelser, adjutanternas ridt, ett kavallerianfall
m. m. Men äfven om. man icke sett något sådant, framstår
likväl bilden lefvande och klar, i samma mån som man ur
egen erfarenhet kan samla spridda materialier till den. Om
man däremot vid läsningen af en liknande skildring på latin
endast tänker på att dessa två rader innehålla tre asyndetiska
hufvudsatser, att den ena satsen har ett adverbial till sättet,
den andra ett prepositionsattribut m. m., så utplånas bilden
helt och hållet, och det kvarstår endast ett torrt skelett af
grammatiska formler. Kommer man in i den slentrianen, så
har innehållet upphört att existera, och man kan läsa sida
efter sida utan att veta, hvarom de handla.
I detta sammanhang tillåta vi oss att anföra några tänk-
värda ord af E. G. Geijer: »Det är klart, att uppfostraren vid
begreppets utveckling måste följa dess lagar. Här gäller den
satsen utan inskränkning, att man begriper platt ingenting
annat än det man själf påfunnit. Jag kan lika litet se med
en annans begrepp som med en annans öga, ehuru en an-
nan kan leda min uppmärksamhet. Ordet, det må ljuda från
läppen, eller i bokstäfver vara uttryckt på papperet, kan ju
ej ge mig begreppet. Det förutsätter tvärt om ett begrepp,
utom hvilket det vore ett tomt ord utan betydelse. Ord i
tal eller skrift betyda något, då de hos mig väcka samma
tankeföljd som hos talaren eller författaren. Men denna tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
