Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NVÅRS-FANTASIER.
63
HI.
Jag har skådat ditt anlete, lycka!
Det var blott ett svinnande ögonblick,
så hastigt att knappast jag fånga fick
den stråle, som fram till mitt hjärta gick
ur de stjärnor, din panna smycka,
men jag hann dock i fart att rycka
ur strålarnas kärfve ett enda ax, —
fast sädeskornen de spilldes strax.
Du är större än allt hvad jag skådat,
och större du är än allt hvad jag tänkt.
Med det allvarsamma hufvudet sänkt
och den mjälla kinden purpurbestänkt,
likt Marias, när ängelen sonen bebäådat,
och rosor kring barmen ringlande sig, —
så gick du fram på din ljusnande stig,
så såg jag dig, så minnes jag dig.
Fast bevingad, gick du på jorden,
och i stoftet rann din klädningafåll,
och guldsand du bar i ett kopparsåll,
och ur hälen den rann utan återhåll,
till en lysande gata vorden,
och du bjöd mig din dröjande blick att tro,
och du svor att eho som tror den,
hos honom ville du bygga och bo.
På guldets glimmande gata
fingo älskande vänner följas åt.
Där stäfjades agget, där stäcktes försåt,
där stillades sorgens snyftande gråt
och blidkades sinnen som hata;
och kransade kvinnor och män under sång,
med telningar burna i famnens fång,
de följde i skaror din festliga gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
