- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
67

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT EFTERMÄLE. 67

— Du får inte döma efter de här brefven. Hon var sjuk
då, mycket sjukare än jag anade, annars hade jag väl i
trots af allt slitit mig lös för att tillbringa sista året med
henne. Men det var inte det, jag ville säga! Se här, det
är skrifvet första veckan efter ankomsten. Jag vet inte, om
det handlar om Falkman, han kom visst senare, men det ger
en inblick i Pension Marius, som är kuriös nog. Det var en
skandinavisk pension, som professor Block rekommenderat, och
jag kan bara hoppas, att lefnadssättet där icke är typiskt för
lifvet vid Rivieran. Säg till, om jag läser för fort.

Sedan du nu hört om resan och ankomsten, vill du
väl ha reda på, hur jag har det. Ännu är jag för klen att
deltaga i pensionens sällskapslif. Jag går inte ens ner till
måltiderna. Jag vistas nästan uteslutande på balkongen till
mitt rum, där jag sitter eller ligger hela dagen, men bal-
kongen vetter åt trädgården och där är ständigt lif och
rörelse. Damerna sitta med sina arbeten eller läsa och
skrifva. Herrarne promenera, kurtisera och spela. Alla
pensionens »begivenheder» får jag höra af Louise, och besyn-
nerligt nog intressera de mig. Det är väl i brist på annan
sysselsättning. Ditt val af ressällskap har lyckats utmärkt,
däremot är jag ej så säker på, att vår professor genom sin
anbefallning af Pension Marius skaffat mig det idealhem,
han utmålade för oss. ’ Läget är visserligen utomordentligt,
skyddadt af bergen, på tillräckligt afstånd från hafvet med
en stor vy öfver det, men vårt värdfolk tilltalar mig ej. Det .
ligger något äfventyraraktigt öfver så väl doktorn som dokto-
rinnan, så förtjusande den sistnämnda än är och så utmärkt
husmor, hon hittills visat sig vara. Och mot mig särskildt
är hon ytterst välvillig ....et pourtant! Att han är skicklig,
tviflar jag inte på, men jag ser och hör åtskilligt, som jag
inte tycker är förenligt med hans kall som läkare och för-
styre i en sjukkoloni. Ty det är vår pension i alla fall, fast
vi endast ha tvenne farligt sjuka, en dansk, rektor Balle, och
en ung svenska. Ingendera af dem ha vi sett, däremot ser
man så mycket mer »doktorns kotterb, de s. k. vildarne.
Detta kotteri består af en tre, fyra unga män, sjuka äfven
de, men icke värre än att de både vilja och kunna fortsätta
det glada lefnadssätt de fört, innan de kommo hit. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free