Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYASTE FORSKNINGARNA I NORDISK MYTOLOGI. 125
och uppätes alla tre gångerna af Loke, som efter hvarje gång blir hafvande
och föder ett vidunder, hvaraf Midgårdsormen, Fenrisulfven och Leikin, far-
soternas drottning, hafva sitt upphof. Denna Leikin är det, som är härskarinnan
öfver de osaliges rike. Att Hel skulle varit en produkt af Loke är däremot
endast en missuppfattning af Snorre, eller en kristen missuppfattning åter-
gifven af honom.
Hel är densamma som Urd; Skuld och Verdandi, hennes systrar, äro
valkyrjor och tjänarinnor åt Urd-Hel. Hon är härskarinna öfver dödsriket,
och där stanna barn, kvinnor och fredliga personer i allmänhet. De, som
fallit på slagfältet, komma visserligen ock till Hel men ej för att stanna där
utan för att fortsätta vägen till Asgard. Andra åter dö en andra död och
komma till Niflhel, de osaligas vistelseort. Dessutom vistas hos Hel äfven
de s. k. dsmegir’na.
Ås-megir, ordagrant öfversatt asarnes söner, är ej, som man hittills
antagit, en omskrifning för asarne själfva, såsom drött-megir, folkets söner,
är en omskrifning för människor eller såsom jotnza synir, jältarnes söner, för
jättarne själfva eller såsom åsa synir för asarne själfva, utan ds-megir är ett
slags människor, afstängda från det på jordens yta lefvande människosläktet
och bosatta i underjorden, där de vistas inom en praktfull af morgongrynings-
alfen Dellingr vaktad borg och få åtnjuta den till Hades nedstigne Balders
umgänge; de äro med ett ord identiska med »>underjordsmänniskorna Lif
och Leifthraser och de ättlingar, som omgifva dem i Mimers lund>. Enligt
Edda-sångerna äro dessa två personer de enda, som återstå af det gamla
människosläktet efter världsförstöringen, de dölja sig i >Hoddmimis holt>
och nära sig med morgondagg. Det är allt, hvad Eddorna veta om dem.
För att förlika vittnesbörden om den åsikten, att de
döda lefde i kullar och klippor eller i de grafhögar, där
man jordat deras kroppar, med läran att de döda nedstego
till underjorden, där de fingo sin dom, hvilken motsats man
trott bero på, att den förra tron varit äldre, den senare en
yngre utveckling, vidtar nu författaren följande åtgärd.
Våra förfäders tro enligt den antropologiska uppfattning, som möter oss
i Voluspa är, att människan består af sex elementer: 1:0) det jordiska ämne,
hvaraf kroppen är bildad; 2:0) en formgifvande vegetativ kraft; 3:0) Z/å och
Jleri, blod och rörelse, hvilka göra Ask och Embla till animaliska väsen;
4:0) litir gödir, hittills endast öfversatt med god färg eller gestalt eller godt
utseende, men enligt Rydberg betydande en inre af ett finare ämne bestående
lekamen, som skild från jordeämnet är nästan tyngdlös och utan de egen-
skaper, som kräfvas för ett intensivt lif; 5:0) gör, d. v. s. det ämne, som utgör
den mänskliga personlighetens kärna, hennes jag, hvars yttringar äro förstånd,
minne, fantasi och vilja; 6:0) omxd, ande, det hvarigenom människan varder
delaktig i det gudomliga äfven i inre måtto och ej endast till gestalten.
Dessa sex elementer stodo i en ständig växelverkan med hvarandra. När en
Person dog, var det de tre lägre elementerna, som stannade i grafhögen,
voro där i växelverkan och bildade ett slags enhet. Detta var den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
