- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
153

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DRAMATISK KONST. | 153

uttryck. Benägenheten att strö socker (pudersocker?) på
framställningarna bör ock vid fortsatta allvarliga studier inom
det nya området kunna afstyras, på samma gång den gamla
stockholmsjargonen tål vid att ytterligare sofras. Emellertid
har fru Hartman redan genom att sluta UPP att spela på sin
naturell tagit ett godt steg framåt på sin konstnärsbana,
hvars rosor man bör hoppas ej måtte få bedöfvande in-
verkan.

Fru Fahlman är mer barmhärtig mot grefvinnan Licka
än fordom fru Hwasser var (i sin naturligtvis mästerliga fram-
ställning). Men också fru Fahlmans lösande af den svåra
uppgiften visade sig äga natur och lifvande esprit. Hon
markerade mindre än sin stora företrädarinna den aristokra-
tiska äfventyrerskans raffinerade koketteri, list och grymhet,
hon gaf mer en tragisk bild af en dålig uppfostrans hemska,
halft ursäktliga följder, och hennes med fin konst gjorda
scen i sista akten omgöt den stackars brottsliga kvinnan
med ett nästan försonande skimmer af fallen ängel. Det är
möjligt, att detta icke afsetts af pjesens prosaiske författare,
M. Sardou, rollen ges också icke så i Paris, men för svenska
ögon och känslor är fru Fahlmans framställning särdeles sym-
patisk och medryckande. Fru Fahlman häfdar med hvarje
ny roll sin plats som Dramatiska teaterns primadonna.

Fru H. Kinmansons rörande lustiga markisinna var ej
lätt att remplacera. Möjligen skulle fröken Klefberg lyckats
däri, men fru Littmarks mer burleska begåfning borde ha
hindrat vederbörande från att utsätta just henne för jäm-
förelsen. Fru Littmark har stor talang, men inte för roller
af detta slag. En god prestation var hr Palmes André, en
revanche för åtskilliga mindre lyckade framställningar. Kunde
blott plastiken modifieras till bättre samklang med det skönas
lagar, eller åtminstone befrias från den löjliga bismak, som
nu åtföljer vissa alltför nitiska bemödanden. Öfver hufvud
är det tekniken, som oftast sviker hr Palme, hjärta och
hufvud finns det alltid i hans framställningar, mest dock
det förstnämnda, hvaraf hr Palmes stora och förtjänta gunst
hos fruntimmerspubliken torde kunna förklaras. Bland de
mindre rollerna utmärka sig nu som förut hr Thegerström
(van der Kraft), hvarjämte prinsessan (furstinnan?) för första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free