Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 157
lingar — små pullor allihop — representerades på allra bästa
sätt. En gammal mamsell från 60-talet upp i dagen trollades
fram af den i dylika häxmästerier fruktansvärdt verserade
fröken Åhlander, hvars moitié, den halfgamle kopisten, hade
en särdeles i yttre afseende värdig tolk i hr Personne, hvars
uppsättning af stycket gör skäl för de lifligaste loford.
Detta må ock sägas om öfversättningen, så vida det ej gjordes
öfverflödigt genom nämnandet af öfversättarens namn: Harald
Molander.
Närmast efter denna komedi, som gjorde stor lycka,
förekom en tid på Dramatiska teaterns tiljor ett danskt lust-
spel, »En för bägge och bägge för em, som likväl trots några
komiskt fyndiga drag och en viss dansk tevattensdoftande
»hyggelighed»> icke var vidare »morsomt,, mycket mindre af
någon djupare betydelse. Den skämde dock icke precis
teaterns repertoir, särdeles som utförandet hjälpte under att
framhäfva förtjänsterna, hvaremot bristerna tämligen nakna
fingo stå kvar. Fru Hartman, som skall mycket om än ej
allting bestyra, lånade äfven denna komedi sin popularitet och
sin talang, som dock i ett par allvarliga scener var på vippen
att ej räcka till, oaktadt man förut sett skådespelerskan gå
i land med värre. Teaterns gumgarde, som är ståtligt,
skickade här fram fröknar Åhlander och Klefberg i elden,
hvilka bägge som vanligt fäktade med stor bravur, i sin
komik dristigt understödda af hr Bäckström, som här var
rolig på sitt ofta sedda bäckströmska maner. Äfven hr
Personne må här nämnas både som skådespelare och tapet-
serare synnerligen tillfredsställande.
Södra teatern lefver denna säsong på idel kassapjeser,
och då går det nog an att lefva. Höstens stora succés var
»Tjufskyttar», en liten fin komedi, som t. o. m. skulle för-
svarat sin plats på Dramatiska teatern, där utförandet kunnat
bli fullt i styckets stil Detta var nu endast delvis fallet.
De framställningar, fru Christiernson och hr R. Wagner
lämnade af det skilda äkta paret, saknade i betänklig grad
den af rollernas natur betingade finheten och elegansen,
hvilket ej öfverskyldes af den förras förståndiga, något grofva
repliksägning, eller den senares goda teaterhumör och teater-
auktoritet. Det blifvande äkta paret hade däremot mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
