Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÄLFBIOGRAFI. 291
populariteten, den bättre, kan skämma bort sin gunstling. Det be-
höfves, att man aktar sig. Man behöfver ständigt påminna sig
ödmjukhetens plikt.> (Ur dagboken 1856.)
Sid. 529 skrifver han:
»Där ligga stenar i vägen för oss alla. Motgång i världen
heter en sten, medgång heter en annan. De kunna vara rätt kan-
tiga båda två.» |
Sid. 531 skrifver han följande om >»otillbörligt tal om
sig själf: |
»Att mycket tala om sig själf är otillbörligt, ehvad det är
skryt eller blygsamhetsutgjutelse.>
Och på samma sida (ur dagboken 1859):
>Eget beröm luktar illa, men eget ovett luktar ej bättre. Det
finnes ett slag af eget beröm, som ofta förekommer, liksom det
skulle vara lofgifvet. Det är, då människorna tala om sin goda
vilja, hvarmed brukar följa åtskilligt tal, som, skall föreställa blyg-
samhet, om huru klen förmågan är. Man borde skämmas att ljuga
så plumpt. Är människans vilja god? Åk nej! Hos hederligt
folk är viljan icke fasligt ond, men hon är svag i det goda, så
att hon därigenom blifver förskämd och dålig, ty den s. k. goda
viljan är en pultron mot frestelserna. Verkliga förhållandet är, att
Gud icke har så illa utrustat sina skapade varelser, att de icke
hafva förmåga till åtskilligt godt, om de blott vilja allvarligt göra
sin plikt.»
Och längre ned på samma sida:
Vid några och trettio års ålder bör man väl hafva ett stycke
karakter, ifall man någonsin skall få någon. Detta, att hafva
goda grundsatser, men icke följa dem, tänka klokt och handla
dumt, detta kallar jag att vara utan karakter. Den människans
karakter är hvarken god eller ond, hon är jämt upp ingen.»
Om själfpröfning uttalar han (sid. 161) följande tänk-
värda ord:
»Jag har, i synnerhet i mina äldre år, företagit mig att på
morgondagen efter en i sällskap tillbragt afton eftersinna, hvad jag
har sagt och gjort eller underlåtit att säga och göra. Jag anställer på
detta sätt ett slags andliga vivisektioner; jag går: till väga såsom vore
jag ett slags juryman, som skall gifva sitt utslag: skyldig eller
oskyldig. Utslaget blifver olika: den ena gången ett »skyldig> till
dårskap eller öfverilning, och då följer på morgonen en bastant
s. k. bondånger. En annan gång kan hända, att juryn, d. ä. sam-
vetet, frikänner mig. Jag råder hvar och en att göra på detta sätt.
Själfpröfning är en skyldighet. Är människokännedom en viktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
