Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRSFÖRBUNDETS UTSTÄLLNING. 315
de elementära färgerna så länge hon tror sig vara dem på
spåren. Men fantasien, hvilken lyckligtvis förföljer äfven de
konstnärer, som tro sig kunna vara henne förutan, gör sig
ofta gällande just då konstnären vill vara och tror sig vara
ytterligtgående realist. En fint utbildad känsla för färg-
verkningar finner man företrädesvis i hennes skizzer. »Gubben
och gummam är en tafla, som kommer oss att önska mera
af liknande slag, därför att allt i densamma synes vara sedt
på så nära håll och dock utan småaktighet, med ögon af
det trofasta slag, som kunna finna en nyans af skönhet i
själfva unkenheten och fattigdomen. Färgerna äro präktigt
sammanhållna till en fyllig och harmonisk enhet, figurerna
med säker hand karakteriserade, gubben lam, blind och intet-
sägande, gumman åter kraftig, arbetsam och barsk. An-
märkningsvärdt är för öfrigt, huru sällan våra konstnärer odla
interiören med figurer, – en konstart, som t. ex. i Danmark
äger många framstående och hängifna idkare, från Vermehren
och Exner till Kröyer, Johansen och Paulsen. Dock finnas
ett par arbeten af denna art, som ej böra förbises, nämligen
»Musik> af Eva Bonnier med en väl framställd eldskensverkan
och Carl Larssons ofvannämnda akvarell »Vinterstugan»>.
Zorn träder ej denna gången så mycket i förgrunden
som de närmast föregående. Hans stora akvarell, »Une pre-
midre», som på världsutställningen i Paris så väl fyllde sin
plats, gör här endast måttlig lycka, hvilket kanske mest beror
på grannskapet till Ekströms »Öfversvämning» och därnäst
på bristen på tillräckligt afstånd och ljus. Men äfven om
expositionsförhållandena vore gynnsammare, skulle den dock
knappast gå upp emot den här ej tillräckligt uppskattade
oljemålning med badande flickor ute på ett skär, som glänste
på fjorårets Parissalong. Som barnporträttör är Zorn förut
fördelaktigt bekant. Då karakteristiken inskränker sig till
det spelande skimmer af aningar om lifvet, som röjes i ett
barnaansikte, räcker hans förmåga till på ett sätt, som ej
lämnar något öfrigt att önska. Inför ett i färg som karak-
teristik så sympatiskt arbete som »Kurre» förlåter man gärna
konstnären hans ovana att lämna sitt arbete innan han afslutat
det — ty då detta jämt upprepas, kan man kanske ha rätt
att kalla det för en ovana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
