Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 C.
ständigheter det kommit till, att Lysander gick från tentamen
i grekiska (Brunius) med betyget admittitur, veta vi ej. Men
det veta vi, att Lysander, tjuguettårig, i detta fall handlade,
som icke ex bland hundra studenter skulle ha handlat. Han
gjorde aldrig väsen af saken eller ett. försök att förändra
domen i detta honom förtrogna ämne, en ändring, som under
alla omständigheter varit honom en småsak — då Brunius
fordringar voro måttliga och långsinthet icke hans svaga sida
—, utan studerade framgent sina auktorer utan Brunius’ gram-
matik och betyg. I själfva latinet, som jämte estetik var
Lysanders hufvudstudium, var hans berömdhet af annat slag
än andra latinares. Han ansågs vara och var en kännare af
latinets alla åldrar, neolatinismen inberäknad, och hade tidigt
något utsträckt sina studier till italiensk litteratur, men han
var ingen utpräglad ciceronian, ej heller uppträdde han som
kämpe vid disputationer eller flödade honom i samtalet latin
sned i skägget. Om man därför redan vid midten af 40-
talet i den unge kandidaten, som »Eken läste tillsammans
med>, såg en blifvande latinsk professor, föreställde man sig
honom aldrig såsom en ny upplaga af Johannes Lundblad
eller af Lindfors eller Ek, utan såsom en latinare af eget
slag, en vitterhetens man, förenande skolan med litteraturen
och den fosterländska »vältaligheten och poesien» med den
romerska.
Lysanders examensstudier slutades redan med året 1845.
Under detta år kunna två nya föremål sägas ha på allvar
inträdt inom den lundensiska studentvärldens synkrets, —
den europeiska liberalismen och skandinavismen. Den förra,
hvars både politiska och religiösa sida torde representerats
inom Strandbergs (Talis Qualis) omgifning, ägde icke Lysanders
sympati, ehuru han ingalunda stod i ovänligt förhållande till
Strandberg. Lysander var, förmodligen på grund af Göte-
borgsintryck, i ungdomen mera än på äldre dagar strängt
konservativ i båda hänseendena och ägde särskildt i viss mån
vår romantiska litteraturperiods sympatier för 1812 års politik
och Ryssland; reaktionen mot Aftonbladsliberalismen och
mot tidens begynnande frikyrklighet stärkte dessa sympatier,
hvilka i alla fall mera tillhörde doktrinen än hjärtat. Liflig
beundrare af dansk vitterhet och varm för de nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
