Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 C.
hvarje åsikt liksom »löpa linan ut, på visst sätt också misan-
tropisk och tviflande på det »verkligas förnuftighet>, men på
samma gång mera varm för det ideala och viss i sin tro.
Hans VUif erbjöd visserligen i sitt yttre förlopp inga stora
Faustus-villfarelser eller Faustus-erfarenheter, men han visste
att för hvar och en steget från världen till Gud är lika stort,
och det var därför han med aldrig slocknadt intresse skå-
dade det för alla gemensamma personlighets-problemet i
spegeln af ett lif, där hjärtats fordran och lagens fordran,
synd och nåd från så spänd motsats slutligen fira sin för-
soning och förening. Det ö/Ztt timliga förgår: endast det
består, som låtit sig genomträngas af det eviga. Faustus på
sitt sista stadium är kroppsligen blott en vålnad eller skugga,
men hans för evigheten mognande mänsklighet visar oss
likväl äfven det timliga lifvets verksamhet i förklaradt ljus.
Margareta, det evigt kvinnliga, är icke den evigt outvecklade
känslans representant, utan den af en evig utveckling mäk-
tiga kärleken, som i timligheten tror, hoppas och lider allt.
Lysander hörde å snillets vägnar till de ständigt unga,
men hans yttre människa åldrades jämförelsevis tidigt. Han
hade af naturen en stark kroppsbyggnad men svaga ögon
och ytterst ömtåliga nerver, en manligt kraftig stämma, men
ett egendomligt, barnsligt uttal, hvilket fel han dock med
åren alltmer arbetade bort. Minne och receptivitet voro hos
honom i jämvikt med den produktiva förmågan, och lysten
till mångahanda läsning förslöades icke med åren. Tilllynne
och i umgänget företedde han en blandning af skenbart
motsatta egenskaper, hvilka dock vid en närmare betraktelse
slöto sig tillsammans ej blott till en intressant individualitet,
utan till en gedigen karakter. Han var ängsligt mån om
ensamhetens frihet och stillhet, men tillika högst sällskaplig, och
det var honom ett behof att bereda sin omgifning glädje
och trefnad. Ombytlig och snart tröttnande vid samma ar-
bete, var han i det stora hela ihärdig och återvände gärna
till samma intressen i annan form. Skenbart vek och efter-
gifvande, saknade han dock hvarken bestämd vilja eller mo-
raliskt mod. Med sitt enkla, flärdfria och hjärtliga väsende
var han danad till att bli lycklig, och lyckan blomstrade
för honom i hans hem; men hans andliga natur var af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
