- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
341

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KONTINENTALA OMRÅDEN. 341

Vi skola nu öfvergå till en karakteristik af de odräne-
rade områdena i jämförelse med de dränerade och att på-
visa den väsentliga olikheten dem emellan. v. Richthofen
har i sit stora reseverk »China» utförligt behandlat detta ämne.
Den ligger hufvudsakligen däri, att medan alla förvittrings-
och erosionsprodukter från de dränerade områdena genom
floderna föras till hafvet, så kvarstanna däremot dessa pro-
dukter i de odränerade områdena, eftersom intet aflopp till
hafvet finnes. Där äger alltså ingen bortföring utan endast
en omlagring af erosionsmaterialet rum. Därtill kommer
vidare den omständigheten, att medan i dränerade områden
hufvudsakligen vattnet är verksamt vid transport och af-
lagring af materialet, så spelar i de odränerade gebiten vin-
den den förnämsta rollen.

För att förstå detta mäste vi ett ögonblick sysselsätta
oss med de processer, som i geologien benämnas förvittring
och erosion. Det är allmänt bekant, att själfva bergarterna
och de af dem uppbyggda bergskedjorna, hvilka ofta, ehuru
med orätt, betraktas såsom symboler för det oföränderliga
eller det motståndskraftiga, äfven äro underkastade en för-
störing, hvilken under en geologisk tidsperiod kan hinna
fortskrida så långt, att bergskedjor af flera tusen meters
höjd och sammansatta af de fastaste bergarter, blifva jäm-
nade med jordytan. De krafter, som åstadkomma sådana
verkningar, arbeta utan uppehåll men i tysthet, och i all-
mänhet gäller det om dem, att verkningarna först blifva
märkbara, sedan de under en längre tidsperiod summerats.
Vid förvittringen äro luftens beståndsdelar af syre och kol-
syra samt det atmosfäriska vattnet hufvudsakligen verksamma.
Vattnet intränger i bergarternas finaste sprickor för att vid
inträffande frysning sönderspränga och söndersmula desamma.
Luftens syre och kolsyra angripa kemiskt bergarternas be-
ståndsdelar och förvandla dem till lösliga salter. Det i floder,
bäckar eller små rännilar flytande vattnet bemäktigar sig pro-
dukterna af vittringens verksamhet och för dem med sig
till dess de åter på andra ställen komma till aflagring. Men
under transporten utöfvar det rinnande vattnet, hufvudsak-
ligen med tillhjälp af det medförda materialet, ett utgräf-
vande, urholkande arbete, hvarigenom djupa och vida flod-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free