Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHISMONDA.
387
helt för sig själf, — och fann Guiscardo där.
Vacklande stod han, blodet rusande
från hjärtat, sjudande i knutna händer
och glimmande i mattadt ögonklot
inunder buskigt bryn, förstelnad, stungen
af giftig gadd i djupast röda kärnan
af stolt normannerhjärta. Tyst han drog sig
tillbaka osedd, blicken fast som glödgadt
hvitnande järn och munnens stränga linier
1 härdhet slutna, medan tankar smedo
på hämndens bila uti fasta slag,
beständigt mera tungt och långsamt. Redan
densamma kväll man grep Guiscardo, än
med Jäppar röda af hans brott, med ögon
blinda af ljus och lockar glittrande
af stoft från lyckans skira fjaärilsvingar.
Den nästa morgonen lät Tankred föra
Guiscardo till sig, förebrådde honom
hans svarta fel och hans otacksamhet
i dämpadt låga tonfall, domarens, =
ej hämnarns, utan hot, men all hans forna
vänskap och nåd åt fången vinkade
farväl bak ordens galler och försvunno
att aldrig ses igen. Guiscardo svarte:
»Ack herre! kärleken är starkare
än du och jag.» Så sänkte han sin blick,
ej ångrande men uti undergifven
och stilla sorg, och fördes så tillbaka.
Ej gällde honom Tankreds mörka grubbel,
Aan hade felat och förrådt — var dömd
förutan nåd, men dottern! — ständigt stod hon
framför honom i all sin unga skönhet,
hans enda barn, hans forntid, leende
med tår i ögat, lifvet, varmt och rikt,
som sträckte lekande de hvita händer
och ystra hufvud ur hans minnens döda
men skära rosor. För hans skumma blick
till ett försmälte död och lifsvarm rodnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
