- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
408

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

408 EDVARD LIDFORSS.

annan, kanske de flesta handlat annorlunda; men under de
för handen varande omständigheterna var det säkerligen det
klokaste han kunde göra, och, hvad mera är, hans handlings-
sätt var kanske ej mindre ädelt än klokt. De närmare om-
ständigheterna voro, i största korthet framställda, följande.
I England utgjordes på den tiden de högre ämbetsmännens
inkomster icke så mycket af den lön kronan bestod, hvilken
var en ren obetydlighet, som fastmer i de sportler (fees),
hvilka erlades af den, som anlitade vederbörandes ämbets-
åtgärd, och förhållandet var således väsentligen likartadt med
hvad som ännu långt in i detta århundrade ägde rum här i
landet, där åtskilliga ämbetsmäns hufvudsakligaste intäkter
utgjordes af lösen, kansligebihr och hvad de nu allt kunde
heta, dessa olika afgifter, som voro ämnade till ersättning för
hvad kronan själf icke mäktade gifva sina tjänare i lön. !
Bruket var gammalt och häfdvunnet; alla människor betalte
fees», och alla människor togo »fees», konungen själf ej undan-
tagen, hvilken icke hade någon civillista. I några ämbetsverk
var beloppet bestämdt antingen genom häfd eller sådan öm-
sesidig öfverenskommelse, som nu för tiden reglerar priset
vid järnvägs- och ångbåtstrafiken; i andra, särskildt vid dom-
stolarna, var det fritt. Man kunde erbjuda mycket eller litet
efter råd och lägenhet, och domaren kunde hålla till godo
med allt eller endast en del af hvad som bjöds honom; men
båda parterna hade att erlägga sina fees, och dessa ansågos
så litet som mutor, att i 1606 års parlament det populära
partiet i underhuset förkastade ett förslag att inskränka dem
i record-departementet af kansli-domstolen (the Chancery).
Olägenheterna af dessa obestämda och godtyckliga afgifter
kändes emellertid allt mera, och en billig förändring i den
gamla sedvänjan blef föremål för öfverläggning i flera följande
parlament, hufvudsakligen just på grund af Bacons egna tal
och skrifter; men något beslut i denna riktning hade icke
fattats, när Bacon tillträdde lordkanslers-ämbetet. Saken var
emellertid ömtålig och kunde lätt gifva en fiende en väl-

! Så t. ex. bestod före domsagornas nuvarande reglering en härads-
höfdings lön på stat endast af boställe och en kontant summa, som stundom
ej var större än 75 kronor, medan det, som domsagan >gaf> i sin helhet,
kunde utgöra hundra gånger detta belopp och mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free