Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTUGISISKA LITTERATUREN. 425
Den litteratur, som hade anseende och idkades af de
bildade, hade föga rot i folkets lif och åskådning. Den var
efterbildning af utlandets litteraturmoder, i kronologisk ord-
ning efter provengalska, spanska, italienska eller klassiska och
franska mönster. Den var ofta tillika medel i litteratörernas
hand att nå personliga eller politiska syften, antingen de
smickrade konungamakten i äldre tider, då denna var stark,
eller de smädade regeringen i en senare tid, då denna sak-
nade anseende. Trots denna osjälfständighet företer dock
särskildt det sextonde århundradets litteratur ett starkt upp-
sving, i naturligt samband med den hänryckning, som de
politiska framgångarna då och närmast förut väckte i hvarje
bröst. GIL VICENTE (Tf 1536) skänker sin nation en dra-
matisk litteratur närmast efter klassiska och franska förebilder
men med upptagande och tillgodogörande af så mycket folk-
liga element, särskildt romanser, att han blef en verklig
folkskald. CAMÖES (ft 1580) förhärligade sina landsmäns världs-
historiska bedrifter och största minnen och blir sålunda, trots
den lånta, ej alltid rätt passande formen ett föremål för
alla goda portugisers exalterade dyrkan. På ädel, mönster-
gill prosa, med kritisk sofring och filosofiskt allvar berättar
polyhistorn JOoAO DE BARROS (+ 1570) om framfarna dagars
idrotter.
I samma ögonblick, som Filip II:s af Spanien arméer
underlägga sig Portugal, dör Camöes med de orden på sina
läppar: »Jag dör med fäderneslandet>. Han kunde hafva
sagt: Portugals litterära ära dör i dag med fäderneslandet.
Det spanska inflytandet med sin gongorism och sina svulstig-
heter blef nu så starkt, att till och med det spanska språket
undanträngde det portugisiska, hvilket nu kom att anses,
liksom förr 7omans, såsom godt nog för bönder. Littera-
turen måste under sådana förhållanden föra ett tynande lif.
De tallösa, efemära litteratursällskapen och akademi-
erna i adertonde århundradet äro också ett betänkligt och
karakteristiskt tidens tecken. Lärda och bildade män åtogo
sig där såsom ett yrke att hålla snillets skapelser vid makt.
Det kunde möjligen lyckas i rent formellt hänseende, och ett
bevis därför är den fine, polerade lyrikern MANOEL DO NASCI-
MENTO, vanligare nämnd med sitt författarenamn FILINTO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
