Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 JOHAN VISING.
han mot andras fel och svagheter. Han straffade mera än
han prisade, och han lät sitt folk höra sådana sanningar som:
I civilisation stå vi två trappsteg under turkarne och lika
många trappsteg öfver hottentotterna.> Tänkande och lär-
dom tilltalade honom mera än lätta snillelekar, och efter
några rungande ackord på sin lyra, lade han den för alltid å
sido. »Jag var skald till mitt tjugufemte år», säger han själf.
Dock ej förr än i hans tjugusjunde år (1837) utkom hans
första diktsamling, Siarens 7öst. Det var ett anskri af en
förtviflad patriot, som i de dystraste färger målade sitt fä-
derneslands framtid. Kort därpå följde Den troendes harpa,
en ny diktsamling, i hvilken skalden i de mest gripande ord
skildrar sina och fäderneslandets lidanden. Då voro dessa
båda diktsamlingar ett ord i sin tid och väckte ett oerhördt
uppseende. Nu hafva de ej samma aktuella intresse, i syn-
nerhet ej för främlingen, som ej är så fullt inne i situationen
och ej så lätt följer med den starka subjektivismen i dem.
Efter detta ägnade sig Herculano helt åt sina lärda stu-
dier. Den förnämsta frukten däraf var hans Portugals historia
i fyra band (1846—53), afstannad vid äret 1279. För detta
verk måste han vara på en gång samlare och ordnare, ty
källskrifter hade man ej förr tillgodogjort sig i den portugi-
siska historieskrifningen. Han räckte dock så väl till för
både det ena och det andra, att på samma gång innehållet
och uppfattningen utmärker den lärde och kritiske veten-
skapsmannen, vittnar hans lugna, klassiska stil om att han
fullt behärskade sitt ämne. Att han ej fullbordade detta
stora nationalverk, hvartill hans intime vän konung Pedro V
personligen ifrigt uppmanade honom, och att han öfver huf-
vud under de sista aderton åren af sitt lif hällre sysselsatte
sig med hackan och spaden än med pennan, berodde på de
obehag, som hans forskning ådrog honom. Han raserade
till exempel de gamla fördomarna om portugisernas direkta
härstamning från de berömda lusitanerna. »De kunna ha
densamma. Det är äregirighet. Under våra dagars slöseri med offentliga ut-
märkelser måste den man af folket, som lyckats behålla sin medfödda rang,
därigenom förvärfva sig en utomordentlig ryktbarhet. Under det romerska
kejsardömets sista dagar, då det skakades, murket som det var i sitt inre, af
barbarerna, adlades med eller mot sin vilja de obetydligaste borgare. Vårt
goda land synes närma sig samma punkt>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
