Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 JOHANNES PAULSON.
villade omdöme äfven i frågor, som afgjordes hvarken
efter lagparagrafer eller prejudikat. Det var också ett er-
kännande af dessa förtjänster hos Cavallin, när han 1888
af regeringen utsågs till ledamot af den kommitté, som hade
att utarbeta förslag för ordnande af examina inom filo-
sofiska fakulteten. Det anses allmänt, att de grundliga ut-
redningar, som föreligga i denna kommittés arbete, till en
mycket betydande del äro frukter af Cavallins flit och mång-
sidiga kännedom om de frågor, som förelågo till behandling
inom kommittéen. Och sedan frågan kommit från kommittéen
till fakultet och konsistorium, upptog den Cavallins intresse
mer än som stod väl tillsammans med hans krafter, som nu
alltmera synbart aftogo. Öfver hufvud var vår permanenta
undervisningsfråga den, som mest oroade Cavallin. Han
har ofta uttalat sin mening i den frågan, och ännu i hans
teckning af Lysander visar ett yttrande, att han icke gladde
sig åt det skede, i hvilket frågan senast inträdt. Han fruk-
tade, att de klassiska språkens ytterligare tillbakaträngande
i våra skolor skulle inverka menligt på vår ställning som
kulturfolk. Han ville hafva uttalat sitt videant consules.
Cavallins lif rymmer mer arbete än de flestas: Och
dock hade han aldrig någon stark hälsa och syntes heller
icke särdeles strängt hushålla med tiden. Han hade alltid
en stund ledig för vänner och lärjungar, som besökte honom,
och om dessa af försynthet ville undvika att för mycket
taga i anspråk hans tid, hvilken de mer än han själf ansågo
vara dyrbar, höll han dem kvar i samtal, som han genom
sin andliga rikedom gjorde icke blott intressanta utan fram-
för allt för de unga lärorika och väckande. Särskildt trött-
nade han aldrig att samtala med sina lärjungar om deras
studier och deras planer för framtida verksamhet och att
bistå dem både i råd och dåd. Men hemligheten till att han
kunnat arbeta så mycket ligger däri, att han arbetade så
otroligt lätt. Arbete var liksom den naturliga formen för
hans lif, och det lär aldrig förrän under de allra sista tiderna
tröttat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
