Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telegrafen och telefonen.
I.
Elektriska telegrafen.
Allt ifrån början af detta århundrade hafva vetenskapsmän
bragt å bane olika förslag om tankeutbyte på afstånd med tillhjälp
af elektricitet från förefintliga maskiner och isolerade ledningar.
År 1811 framställde Sömmering idéen om en telegraf, grundad på
den elektriska strömmens egenskap att sönderdela vatten i dess
kemiska beståndsdelar, syre och väte. Nio år senare, då den be-
römde Örsted upptäckt den elektriska strömmens förmåga att vrida
rörliga magnetnålar ur deras jämviktsläge, föreslog Ampére att
korrespondera medelst magnetnålar och ledningstrådar, hvilka båda
borde finnas till samma antal som bokstäfverna i alfabetet. Denna
tanke blef förverkligad i sådan måtto, att Steinheil i Minchen och
Wheatstone i London år 1837 konstruerade en telegraf med flera
trådar och lika många däremot svarande magnetnålar. Med den
mångfald af ledningar och därmed följande kostnad, som detta sy-
stem kräfde, var det emellertid icke tänkbart, att en elektrisk tele-
graf skulle blifva af någon praktisk betydelse. Detta blef först
händelsen, då Wheatstone 1840 införde bruket af elektromagneten.
Det är alltså England, som har prioritet med hänsyn till denna
uppfinnings praktiska brukbarhet, men med hänsyn till principens
tillämpning har Tyskland försteget.
Den elektromagnetiska telegrafens brukbarhet blef rätt allmänt
erkänd från och med dess första framträdande, men dess praktiska
betydelse underkändes. Hufvudskälen till det senare voro dels att
den dyra koppartrådsledning, som i förstone ansågs oundgänglig,
skulle göra en större anläggning ruinerande, dels att detta kommu-
nikationsmedel icke vore af behofvet nog påkalladt. Till och
med i de gamla kulturländerna möttes telegrafen med likgiltighet
eller rent af fientlighet. Han fick motståndare icke blott bland
tidningsmän och penningkarlar utan ock bland personer och
kommittéer, på hvilkas praktiska uppskattning dess framtid ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
