Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS ORIENTPOLITIK OCH SVERIGE. £25
det långvariga kriget, fastän segrarens öfvervikt var afgjord
och röjde sig i en allt starkare politisk inverkan på den
svagare grannen. Det låg i sakens natur, och skulden drabbar
mindre de ryske statsmännen än de svenske politici, som
saknade vare sig hufvud eller karakter för att lyfta sina
blickar bortom riksdagsintrigernas trånga synkrets. Ryss-
lands inblandning i frihetstidens svenska partistrider före-
stafvades ingalunda, såsom den hos oss gängse traditionen
antager, af en systematisk, nästan diabolisk beräkning, som
från början afsåg att försvaga Sveriges motståndskraft och
sålunda förbereda dess undergång. En sådan djuptänkt plan
kunde endast småningom utbildas, och Rysslands inre för-
virring efter Peter den stores död var ej ägnad att bringa en
konsekvent utrikespolitik till full utveckling. Det var de
svenske partimännen själfve, som, för att motarbeta och störta
sina inre medtäflare, anvisade grannstatens regering den ena
förevändningen efter den andra till fortsatta ingrepp i Sveriges
angelägenheter. Dessutom får ej glömmas, att ränkerna icke
spunnos ensamt af Ryssland mot Sverige. Äfven den svenska
regeringen inlät sig tid efter annan i stämplingar med ryske
partimän, höll sina spioner i Petersburg och gjorde mer eller
mindre lyckade bestickningsförsök. Partiväsendet var under
detta den politiska intrigens gyllene tidehvarf icke inskränkt
blott till de parlamentariskt styrda staterna utan bar en full-
komligt internationell karakter. Det holsteinska partiet t. ex.
var hvarken uteslutande svenskt eller uteslutande ryskt. Det
hade sina förgreningar, sina anhängare och sina motståndare
åa ömse sidor.
Men inblandningens bitterhet skärptes, när den ryska
politikens tyskfödde ledare, Biron, Osterman och Minnich,
under kejsarinnan Annas nominella regering återupptogo
Peter den stores planer emot Turkiet (1735). Det svenska
revanchebegäret uppfriskade de karolinska traditionerna om
allians med sultanen, och den ryska diplomatien svarade
med förstärkta mutor och mer förargelseväckande agita-
tioner. När Sinclair lönmördades af fältmarskalken Männichs
handtlangare (1738),! och hans uppfångade depescher af-
! Om Sinclairs mord jfr min anmälan af Danielssons Die Nordische
Frage i Historisk tidskrift för 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
