Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 HARALD HJÄRNE.
väsentliga intressen. Nitet att underblåsa grannarnes parti-
strider trängde tillbaka de verkliga förberedelserna att häfda
den mission, som Peter den store förkunnat för sitt folk i
Orienten. Den ryska diplomatien gick upp i en till stor del
konstlad rivalitet med den franska, som sysselsatte och fängs-
lade dess uppmärksamhet i alla det norra och östra Europas
hufvudstäder på samma gång. Denna »»trollkrets, för att
låna en modern rysk historieskrifvares uttryck, fjättrade den
ryska örnens vingar emellan Stockholm, Warschau och Kon-
stantinopel.
Omsider bröt Ryssland sitt beroende af England och
förband sig med Frankrike, som å sin sida genom Versailles-
alliansen (1756) med Österrike på ett ödesdigert sätt om-
danat sitt politiska system. Äfven Ryssland tog till sin upp-
gift att i det sjuåriga kriget bekämpa den uppåtsträfvande
preussiska makten, som tycktes farligare än någon af de
äldre grannarne. Men denna förändrade politik visade sig
full af missräkningar. Preussen stod upprätt, och Ryssland
gick lottlöst ur fejden, med större förvirring än någonsin
förut i sitt allianssystem. Det holsteinska husets dynastiska
intressen (under Peter III) hotade till och med att föra Ryss-
lands framtid in på högst betänkliga afvägar, att genom
Danmarks krossande ofrivilligt arbeta Sverige och Preussen
i händerna. Men det var Katarina II:s snille och kraft för-
behållet att inviga en ny, verkligen originell och fruktbar
utrikespolitik för Ryssland.
Hennes håg stod från början liksom Peter den stores
till herraväldet öfver den grekisk-ortodoxa Orienten. Hon
gjorde sig till organ för den religiöst-nationella längtan, som
känslan af växande makt småningom hade införlifvat med
den ryska patriotismen. Och hon visste tillika att vinna Vol-
taires och de andre franske filosofernas tongifvande mening
för den barbariska kristenhetens befrielse i humanitetens
namn. Men hon förstod också att afmäta de steg, med
hvilka hon nalkades målet, efter den gifna politiska ställnin-
gens kraf. Hon var fast besluten att ej bortkasta något enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
