Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 HARALD HJÄRNE.
som hvar för sig syntes ganska oskyldiga, men tillsamman-
tagna kunde användas till stöd för mycket långt gående
anspråk.
Här är icke stället att närmare pröfva dessa anspråks
giltighet eller ens att utförligt redogöra för deras beskaffen-
het. Det må vara nog att påpeka de hufvudsakliga rikt-
ningar, i hvilka den ryska diplomatiens tolkning af traktatens
mening utvecklade sig.
Ryssland uttydde traktatens ordalag så, att det ägde
att försvara icke blott Donauprovinsernas administrativa
autonomi, utan äfven alla sultanens öfrige kristne och en-
kannerligen ortodoxe undersåtars politiska och sociala rättig-
heter, enär den utlofvade fria religionsutöfningen ansågs be-
tinga ett kraftigt rättsskydd i rent världsligt afseende. Vidare
förmenade Ryssland, att Porten vore förpliktad icke blott att
med välvilja och uppmärksamhet lyssna till dess diplomatiska
föreställningar till förmån för de kristne, utan äfven att i
förekommande fall rätta sig efter Rysslands fordringar. Slut-
ligen, enär denna Rysslands inblandningsrätt ju var stipulerad
i en särskild traktat emellan Ryssland och Turkiet, så följde
däraf enligt den ryska interpretationen, att Ryssland ägde
att utöfva denna inblandningsrätt utan hänsyn till andra
kristna makter och till och med framför deras liknande an-
språk, åtminstone i alla frågor, som rörde den ortodoxa
kyrkan och hennes medlemmar.
Denna tolkning, enligt hvilken Rysslands protektion af
de kristna i Turkiet måste förvandlas till ett protektorat öfver
Portens kristne undersåtar och därmed äfven öfver hela det
osmanska riket, blef med tiden den ryska orientpolitikens
ledtråd, men utvecklade sig först efter hand och förnämligast
i det nittonde århundradet. Medlen att uppnå det efter-
sträfvade herraväldet i Orienten måste undergå en motsva-
rande förändring. Det var icke längre nog att med vapen-
makt arbeta på det osmanska rikets undergäng, när ett öppet
krig ansågs lämpligt. Den ryska diplomatien måste taga till
sin uppgift äfven under fredens tid att, naturligtvis under
förutsättning af det ryska protektoratets allt kraftigare häf-
dande, uppamma och värna de kristna autonomier, som
framspirade inom det sönderfallande Turkiet. Men i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
