Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 HARALD HJÄRNE.
vittnar ännu tydligare därom, på hvems sida segerns utslag
hade fallit. Däri stadgas uttryckligen, hvad som skulle ske,
i fall medlingen å ömse sidor misslyckades.
Ryssland lofvade att bryta med England, om denna
makt ej inom viss tid slöte fred med Frankrike och därvid
erkände alla makters flaggor för lika berättigade på hafven,
äfvensom återställde alla från Frankrike och dess bundsför-
vanter efter 1805 eröfrade kolonier. I fall England vägrade,
skulle Ryssland och Frankrike gemensamt och under krigs-
hot uppfordra Danmark, Sverige och Portugal att förklara
England krig. Om särskildt Sverige ej ville rätta sig efter
denna uppfordran, skulle Danmark tvingas att angripa det.
Båda de förbundna makterna skulle likaledes gemensamt och
med kraft påyrka, att Österrike måtte förklara England krig.
Alla dessa villkor äro närmast förpliktelser af Ryssland
till Frankrikes förmån. Å andra sidan utfäste Frankrike sig,
liksom i den öppna fredstraktaten, blott att mäkla fred emellan
Ryssland och Porten, utan att villkoren närmare omnämn-
des. Det heter visserligen, att Frankrike, om underhand-
lingarna ej inom viss tid ledde till ett »tillfredsställande re-
sultat>, skulle göra gemensam sak med Ryssland mot Turkiet,
och att de förbundna makterna då skulle gå i författning om
att befria alla det Osmanska rikets provinser, Konstantinopel
och provinsen Rumilien undantagna, från turkarnes ok och
förtryck. Men Napoleon förbehöll sig således att själf få
afgöra, hurudant det resultat skulle vara beskaffadt, som borde
anses tillfredsställande vid fredsunderhandlingarna med Tur-
nyligen utkomna 1I:sta delen af svenska generalstabens verk om 1808 års
krig). Originalurkunden har varit försvunnen ur detta arkiv ända sedan de
hundra dagarna 1815. Däraf förklaras de motsägande uppgifterna om trak-
tatens innehåll hos franske historieskrifvare, såsom Thiers och Lefebvre.
Det exemplar, som öfverlämnades till den ryska regeringen, finns däremot
kvar i original och ligger till grund för den text, som den ryske diplomaten
och -publicisten Tatistjev nyligen har utgifvit (i Za Nouvelle Revue för 1890).
Denna text öfverensstämmer alldeles med Fourniers, men har sitt särskilda
intresse, emedan däri angifvas de ändringar och tillägg, som i sista stund
gjordes af de båda kejsarne och Talleyrand. Tilsitpolitiken har på senaste
tiden öfver hufvud tilldragit sig stort intresse både i Frankrike och i Ryss-
land. Flera afhandlingar, som innehålla många förut okända fakta, hafva
blifvit utgifna af Tatistjev (i La Nouvelle Revue och Russkij Vestnik för 1890),
af Vandal (i Revue historique och Revue I’Histoir diplomatique 1890), af Schil-
der (i Russkaja Starina 1888—90). Tendensen är i allmänhet att visa, huru-
ledes alliansen afsåg båda makternas sanna fördel, men rubbades genom
beklagliga missförstånd, som till en del vållades af rena tillfälligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
