Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS ORIENTPOLITIK OCH SVERIGE. 571
ställde i själfva verket, oaktadt alla talesätt om obefogen-
heten af främmande inblandning, äfven Turkiets inre för-
hållanden under samfäld europeisk kontroll. Konventionen
om sunden bekräftades, och Svarta hafvet neutraliserades,
hvarigenom Ryssland miste rätten att där hålla en krigsflotta.
Samfärdseln på Donau reglerades i europeiskt intresse.
Moldau, Valakiet och Serbien fingo Europas garanti för sina
särskilda rättigheter, som närmare bestämdes och delvis ut-
sträcktes.
I stället för Rysslands gamla anspråk trädde alltså ett
fullt utprägladt europeiskt protektorat öfver den turkiska
Levanten. Den ryska politiken måste från denna tid hålla
sig inom den af Europa ’utstakade ramen, så framt dess
resultat skulle vinna erkännande och stadga. Väl kunde
Ryssland begagna sig af europeiska förvecklingar för att
främja sina egna syften, men det vågade dock ej att handla
alldeles på egen hand. När Ryssland offentligen uppsade
sin förpliktelse att ej hålla en krigsflotta på Svarta hafvet,
måste det finna sig däri, att Londonfördraget 1871, som
upphäfde förbudet, för öfrigt uttryckligen stadfäste Paris-
traktatens bestämmelser om sunden och Donau. Äfven när
Ryssland sedermera beredde sig att å nyo med vapenmakt
ingripa i de orientaliska angelägenheterna, begränsades dess
aktionsfrihet genom föregående europeiska konferenser och
aftal. Försöket att efter mödosamt tillkämpad seger åter-
vända till den äldre separatpolitikens traditioner kunde icke
vinna framgång. San-Stefanofreden åsyftade, liksom de förra
ryska traktaterna, att grundlägga en särskild rätt för Ryss-
land till kontroll öfver Portens förhållande till sina kristne
undersåtar i Bulgarien, i de grekiska provinserna, i Arme-
nien. Men Ryssland ryggade tillbaka för de andra makter-
nas motstånd. Berlinkongressen 1878 underkastade freds-
bestämmelserna en genomgripande revision och häfdade
Europas protektorat i vida större utsträckning än förut.
Den småningom framskridande utjämningen emellan
Rysslands och Europas intressen i Levanten har emellertid
i alltjämt stegradt mått kommit de af turkarne underkuf-
vade folken till godo. Grekland, Rumänien, Bulgarien, Ser-
bien, Montenegro hafva sålunda vunnit en politisk ställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
