Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 OLA HANSSON.
Hans kärlek är ett spel af färger, en lek af skära, ogrip-
bara nyanser, — liksom den dimma, hvilken året rundt in-
höljer det lilla ölandet. Den är en verklig symbol, denna
dimma; den färgar ifrån sig på nationen. Från storhafvets
enorma bryggkar kan den komma vältrande in öfver landet:
ett hvitt mörker, hvari allting försvinner långt mer än under
den djupaste natt, ett monotont grått i grått, ett färg- och
konturlöst något, som står ikring dig med sin mjuka ogenom-
tränglighet, sin väsenlösa täthet, sin nästan kväfvande orör-
lighet. Så kan det plötsligt komma en skälfning i den döda
massan såsom under en ohörbar kåre; i nästa ögonblick
klyfver solen den midt i tu med sitt huggande ljussvärd, och
från sårytan sprider sig ett tindrande, förtonande färgspel
af gyllene nyanser. Eller den kan af sig själf förtunnas, som
om trådlag på trådlag nystades bort, tills blott ett sista gas-
fint flor är kvar, inunder hvilket de fjärran skogarna teckna sitt
fina kvistnät, så dunkelt i linier och så dämpadt i färg, att allt,
träden och dimman, på afstånd står såsom en violett rök.
Det kan också vara andra slag af dimma: fin, blå ånga, som
i vårbräckningen ryker upp ur den fuktiga och solvarma
jorden, — darrande soldis med det smälta silfrets färg i den
heta rötmånadstiden, — ullhvita töcken öfver sjöar och ängar
1 sommarnätterna, fållade af månen med guld och silfver.
Men alltid är det ett och samma: ett väsenlöst ingenting,
spelande i förtoningar och förtoningars förtoningar, för hvilka
språket ej har ord, ogripbara som aromen af en dröm och
flyktiga som ett sinnenas minne.
Detta har gjort dansken till konstnär och erotiker. Den
danska nationen är ett folk af borna konstnärer och borna
erotiker. Dess naturell är just så sensitivt, så nyansförfinadt,
så darrande på alla öfvergångars linier, så skälfvande ogrip-
bart som dimmornas färgspel. Dess konst blir som detta,
dess kärlek blir som detta; i lifvet själft, hela lifvet, främst
dess centrala förhållande, kärleken, upplöses i ett dylikt skim-
rande ingenting. Den ursprungliga, enkla könsdriften bryter
sig i det danska gemytet såsom det enkla hvita ljuset i en
prisma; den blir ett estetiskt mästerstycke och ett psyko-
logiskt underting; men det är själfva fonden, som sålunda
omsätter sig i de själsliga och kroppsliga sensationernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
