Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen - Magnetisk Sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Attanskoj anmärkte att det andeliga jaget ej begrep titlar,
utan så alt säga hade druckit brorskål med hela verlden.
”Sofver du?” frågade kamrern åter.
”Ja, men jag drömmer.”
”Hm, mån tro hon är klärvojant?” frågade kamrern sin vän
Atlanskoj.
”Det ser så ut — högst intressant — fråga henne.”
”Är du klärvojant?”
”Ja.”
”Hvad ser du?”
”Honom.”
”Hvilken honom?”
”Ack! honom, som är min enda tanke.”
”Hvem är den lycklige?”
”0!”
”Min Gud!” suckade direktörskan, ”hon röjer sig visst. —
Rachel! Rachel!”
”Hm, direktörskan kan inte väcka henne,” inföll herr Attanskoj.
”Tala mera, ädla själ!” bad kamrern.
Rachel fortfor: ”Han lefver i drömmen inför mitt andliga öga;
men han skall ej fatta mig förr än på andra sidan om — om . .
”Hvad om?”
”Om det gröna huset.”
”Hi hi, der ha vi ägget — kan han ej förstå dig i detla lifvet?”
”Nej — ack nej! han kan aldrig här fatta mig — jag kan
knappt fatta mig sjelf — men nu vill jag inte sofva längre — min
mor är bekymrad.”
”Jaså.”
Kamrern gjorde nu väckande manipulationer och mamsell Rachel
vaknade med ett ljuft, smärmiskt småleende i sina gråspräckliga ögon.
”Ack! jag har varit så lycklig,” sade hon ”jag känner mig
styrkt — mamma, älskade mamma! tacka Gud — din dotter är frisk.
Ja, mamma, tacka Gud och hans utvalda redskap, kamrer Hoppenroth!”
Kamrern var glädjen sjelf — bjöd på thé med sockerbröd och
pepparkakor, vid hvilket tillfälle han sjelf bjöd Rachel korgen,
sägande: ”Ni, som är vand att taga hjerlan, tag ett till,” hvilket belönades
med en talande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
