Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen - Slut-Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Efterlysning?”
”Ja, han är ingen Polack, utan bara en förrymd herre från
Hamburg, som stulit en smula från sin principal.”
”Och Attanskoj skulle vara ...”
”Ingenting annat än en tjuf, föröfrigt en satans treflig karl —
skulleivarit riktigt förargligt om man fått tag i honom, sedan vi nu i
fjorton dagar druckit om med den hederspaschan.”
”Kors! kors! — jag blir rikligt altererad.”
”Nu är det så här, du, alt du är dragen vid näsan, bror Hoppenroth.”
”Dragen vid näsan? nej mina bröder, jag låter inte äraga mig vid
näsan,” yttrade kamrern slött; ”jag insåg nog att den der Attanskoj
var en dålig karl i anseende till moraliteten; men förunderliga krafter
hade han i magnetismen och kranioskopien — ja — hm — jag låter
ej dra mig vid näsan.”
”Delta yttrande var ett missgrepp af kamrerns ungkarlsvänner;
ty det är ingenting en narr tål mindre än alt man förmodar alt han
är en narr. Det blef således ingen beräknad frukost af den dagen;
vännerna måste bestå sig den sjelfva, om de hade råd och lägenhet
— kamrerns kassa och hjerta voro begge tillslulna, som en postlucka
efter klockan sju.
Knappt hade vännerna aflroppat förr än direktör Prejare och
borgmästaren inträdde.
”Vi hafva,” yttrade borgmästaren mycket högtidligt, i det han
beqvämt satte sig i soffan, ”kommit hit, min bror, för att af din egen
■mun höra orsaken till alla de rykten, som cirkulera i staden — bror
Prejare är på det högsta altererad icke allenast för den skurken
Klogenfucls (Altanskojs) skull, som har rymt undan hans nitiska
efterspanande och blolt lemnat en lom nallsäck qvar på Hölel
Bohe-miéme — det är något, som ännu närmare rör honom, sårar, hm,
genomborrar bror Prejares fadershjerla.”
”Ja,” iniöll Prejare, ”milt arma barn.”
”Bror Prejares fadershjerla,” fortfor borgmästaren, ”hm, delta är
en öm punkt, en, der smärtans pil tar djupast och farligast, ja till
sjelfva lifvet, och i sanning, om någon af mina sju flickor skulle få
den aldra minsta fläck på sitt rykle, så . . .”
”Men jag förslår ej bror Balkman,” sade kamrern i högsta grad
förundrad och altererad.
”Jo, min bror,” började direktör Prejare, ”jag har med öppen
brodersfamn alllid mött dig, vårt hus har stått öppet för dig, allas
våra hjertan ha tillhört dig — men ett förskräckligt rykte har spridt
sig om dig och mitt enda älskade barn, Rachel.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
