- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
27

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvart skall du gå så svartklädd? Bevars! så gentil! hvit halsduk!
nej se på Alexej, som har hvit halsduk och fadermördare på sina
fina kinder.

— Jo, jo, professor Ekeberg har skickat bud till mig, svarade
jag min vän Wimmerkant, som i sällskap med en mängd vänner —
(ty han var rik han) — mötte mig på gatan.

— Jaså — nåh hvad ville han dig?

— Jag vet verkligen icke, sade jag, men jag förmodar något.

— Hvad då?

— Ah, det hör inte hit — adjö med er! Saken var att jag på
en bjudning slagit mig en smula ut, för öfnings skull naturligtvis, för
guvernanten hos professor Ekeberg — inte var jag kär inte; men
jag var tjugufyra år gammal, oöfvad i sällskapslifvet; visste detta
sjelf — försökte nog att lägga mina ord både försigtigt och bra; men
var ej säkrare på min sak än alt jag efteråt alltid kom i en sorts
samvetsqval.

Hvad var det egentligen du ”hamsade,” länkte jag dagarne
efter. — Du sade säkert mycket dumheter, kanske man skraltar åt
dig, — kanske man anser dig för en pratmakare. Saken är den,
att detla fel ofla vidlåder falliga gossar, som börja sin bana i
sällskapslifvet. De komma så sällan dit att ett sker af två — antingen
tiga de som muren, låsa in sina sällskapsgåfvor — af fruktan att de
w ej kunna slå prof — elles också öppna de hela förrådet — ^och
man kan väl föreställa sig huru mycket fattigdomen, hvars tillgångar
ofta äro endast drömmar, samlat ihop på en eller två terminer. Som
ur ett ymnighetshorn på medailler — ur hvilket kronor, svärd,
riks-och vanliga äpplen, rosor och päron, böcker, barnleksaker och
eng-lar falla i en förvirrad blandning — så flödar ordet från läpparna på
en fattig student, som en gång om året eller så omkring kommer i
sällskap och skall lära sig att lefva som och bland folk.

^ooQ ie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free