Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Min första kondition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortforo vi. — Gud vet huru länge, meri det der lilla stycket
ville ej taga slut och detta oaktadt jag redan länge frusit om fotterna.
Om någon menniska tycker att tiden går långsamt, så är det en
resande, som fryser om fotterna eller har snöslask med motvind.
Någonting ditåt var det den 12 Januari.
Ändtligen skymtade vi några tegeltak öfver och genom en hop
aflöfvade träd, och skjutsbonden berättade, att det var Träskälla.
— Hm! skall herrn dit?
— Ja.
— Känner han herrskapet?
— Nej.
— Skall han bli der länge?
— Ja, minst ett år.
— Jaså — hm.
— Det der lät mig misstänkt. — Hvarför frågar du så noga?
— Ah ingenting, men annars så kallas lagmannen för kungen.
— Jaså, hvarför det?
— Jo, si han är så menskligt rik och mäktiger.
— Och hans fru?
— Frun? Jo visst har han väl en fru, det förslås, men hon
synes aldrig lill hon — hm.
— Nåh!
— Hm — herrn vet väl huru det är?
— Nej verkligen icke.
— Jo di säga -— inga ord efter mig — att hon inte är .rätt
slug — men si det tror jag icke — för si hon gör mycket godt —
och då skall man inle vara galen.
— Nej det tror jag; men komma vi aldrig fram?
— Åh jo, men si vägen går i en ”rundal” kring gårdarna, så
att man nära nog får fara rundl omkring gården innan man kommer dit.
Nu voro vi inuti en skogsdunge, derefler kommo vi ut på ett
gärtle, som syntes evigt och om hvilket bonden berättade, att
lagmannen hakat upp det helt och hållet ur ett kärr; för si Träskälla
var förr ett torp, som låg midt i en pöl. Man kunde också icke
ännu finna stället vackert. Naturen hade gjort nästan intet — men
konsten desto mera. Den långa, alléen, de planterade lundarne, de
stora lindame på gården gåfvo Träskälla ett prydligt, men icke
desto-mindre enformigt utseende. Hufvudbyggningen var ett tem ligen stort
tvåvåningshus af rappadt träd, enkelt och utan alla prydnader. Jag
blygdes för att svänga upp på gården i min ”rapphöna” utan lät
bonden hålla utanför grindarne och gick upp till mitt blifvande hem.
Teckningar med Text. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
