- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
53

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Min andra kondition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjelpa sin minsta gosse att rulla en trissa. Välkommen, kandidat
Alexej, sade han, genera sig intet, sitt ner. Professorn steg upp,
satte sin gosse på en stol och sade:

— Nå, hvad står på? — Kandidaten ser just inte glad ut.

— Sanningen att säga — jag behöfver åter en kondition.

— Se så ja — åh ja, man lär sig att känna menniskan på det
sättet — det är ett erfarenhetsstudium, det lär man sig icke ur
böcker. Således vill kandidaten ha en kondition?

— Ja.

— Hm — han vill väl ha god lön — och det skall han få —
fastän saken icke beror på mig ulan på professor Ljungqvist — han
frågade mig för några dagar sedan efter en passande person till
informator hos en patron — patron — jag minns inte hvad den goda
patron heter — skulle tillträdas vid vanliga pigflyttningen, den 24
Oktober — vi ha nu September — passar bra — är ekiperad,
allt i ordning?

— Ja.

— Men hör på, hade kandidaten ingenting öfver från Träskälla?

— Jo.

— Och är ju god hushållare vet jag?

— Åh ja.

— Om kandidaten inte är sjelf hushållare eller förstår sig på
penningar och sådant, så skall han skynda att gifta sig. — Min
hustru sköter allt det der, jag vet inte om jag har penningar eller icke
har — det är det allra beqvämaste. Se hon ställer om allting —
hm, der är ett par nya slöflor, dem har hon skaffat mig — inte
visste jag att boltnarne voro hål på, visst kylde det om fötterna,
men ser kandidaten, resonen — resonen, den kom jag icke att tänka
på. Nej, gör som jag, skaffa sig en hustru, som tänker i hans ställe,
som sköter honom som ell barn — det är det allra beqvämaste.

Jag kunde ej underlåta att småle åt den hederlige mannen, som
verkligen var ohjelplig i det allmänna lifvet och en odrägligt kinkig
menniska, då hans hustru ej kunde hjelpa honom.

— Jag skall gå upp i konsistorium, sade han, kandidaten
tycker väl som> jag, alt jag ändå kan kläda mig — då han sitter här?

— Ja.

— Hör bit någon (stampande i golfvet), se så — se så — nu
höra de inte der ner i köket (stampande om igen). — En piga kom
hastigt upp på trappan.

— Skall det domsbasun till innan någon kommer?

— Söta lilla professor.

— Se — är hustru min hemma?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free