Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Ett giftermål af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— År det en hushållerska? — Gud sig förbarme, ja all koka
rotmos och slufva potatis med persilja och steka fläsk; men, min
kära måg, med en hushållerska menar man en menniska, som kan
laga mat åt folk — mat som icke är blott bondmat — mat som kan
slällas på kungens bord. — Nu har ni — som vanligt, förlåt
uppriktigheten — ställt väl till för min arma Lina. — Det är hon och
icke ni, som far skammen. — Har ni porslin nog, har ni
silfverpje-ser — har, ni knifvar med silfverskaft ? Har ni annat än en hop
servetter, som äro brutna i vecken — har ni ens en smörask af
marmor eller porfyr? — nej, platt intet!
— Men, mamma lilla!
— Har ni silfverstakar, eller vill ni sätta en kontorsstake på
bordet? har ni stearinljus — har ni en snygg ljussax — en
ljussaxbricka mer än den mitt arma barn sydde i stramalj åt er i fjol julas,
men der glaset är sprucket? — Hvem skall passa upp? — har ni
här på bondlandet en enda vaktmästare? — Min Gud! i Stockholm
behöfver man blott slampa med foten, så har mån så många
vaktmästare man vill, med frackar och i strumpor och skor, om det så
skall vara.
Rådinnan hade kommit i extas. Brukspatron deremot stod der,
som om åskan slagit ner.
— Men, ma-mamma, hm, man kan väl göra saken enklare, jag
tror att grefven nöjer sig med . . .
— Sådant här är? — gerna för mig — om del icke vore min
stackars dotter, som finge vanäran. — Tror ni verkligen, alt ni fått
min dotter — kammarrättsrådet och riddaren Klementsons dotter, den
firade, afgudade Lina, till er maka, för att genom era
hushållsprinciper — er snålhet — ja, det synes ej passa att så tala i en
främmandes närvaro; men sanningen måste fram — genom er
sparsamhet göra min dotter till ett åtlöje — mig till elt ållöje; ty hvem är
det, som uppfostrat henne? hvem är del väl, som burit henne under
sitt hjerta? — hvem är det, som ingifvit henne ”prängsiper” och
som lärt henne gudsfruktan och sättet att skicka sig bland folk? —
jo jag, min kära måg, — jag. Med dessa ord skyndade hon ur
rummet.
Patron tiltade rätt framför sig — slutligen kom hans blick på
mig. — Nå, hvad tycks? — Det var ju en förbannadt vacker historia?
— Men — det måste väl storma öfver, yttrade jag, som nästan
icke förmådde återhålla ett skralt, då jag såg patronens trinda ögon
fulla af begrundande; ty det finnes ögon, der en allvarlig tanke icke
kan visa sig ulan alt göra dem löjliga. Détla sorgliga, djuptänkta
allvar, som nu visade sig i patronens synorganer, förföll som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
